Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Privatiseringar går inte att ändra - det är syftet och ses som bra

Krönika: Privatiseringar

Annons

Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Det gäller också de stora genomgripande samhällsförändringarna.

När man har genomfört privatiseringar och avregleringar ska man inte försöka sig på att backa tillbaka, även om det visat sig vara rena katastrofen.

För “en rättighet att driva en viss näring som en gång har getts, kan inte bara rullas tillbaka – skyddet för näringsfriheten regleras i svensk grundlag”, anser Svenskt Näringsliv.

Så en återgång till det som en gång ansågs vara normalt, exempelvis att bedriva sjukvård och skolor i samhällelig regi, anses numera vara ett hot mot egendomsrätten och ett brott mot grundlagen.

Enligt Svenskt Näringsliv skulle minsta lilla försök att reglera företagens vinster ”permanent skada näringslivets förtroende för politiken” och dessutom strida mot EU-stadgan.

Det är bara sådana som är anhängare av totalitära stater som ifrågasätter egendomsrätten. Och det slutar utan undantag med ekonomiska och humanitära katastrofer, i alla fall om man får tro tankesmedjan Timbro.

Vi kommer sannolikt att tvingas lära oss att leva med konsekvenserna av avregleringar och privatiseringar.

Och det saknas inte förslag på ytterligare privatiseringar, att låta privata intressen ta över fängelserna är ett av de senaste.

Det luriga är att när de väl har tagit över fängelserna så är det oåterkalleligt. Det skulle anses vara ett brott mot både grundlagen och EU-stadgan att ändra på det.

Nationalekonomen Micael Kallin har granskat den ”valfrihetsrevolution” som inleddes 1991 och som har lett till att Sverige i högre grad än de flesta andra länder har privatiserat verksamheter som tidigare drevs i offentlig regi.

Nu ska vi med bakbundna händer ta hand om efterdyningarna av den politiken.

Det gäller till exempel skolan, ”där resultaten är välkända: segregation, betygsinflation och allt sämre elevprestationer, både ur historiskt och internationellt perspektiv.

Det gäller också reformer inom hälso- och sjukvården, med koncentration av resurser, ojämlik tillgång till vård och därmed hälsa, och med allt större skillnad i livslängd. som resultat.

Det finns ett område kvar som marknadsanhängarna inte lyckats få på fall, hyresmarknaden.

De rikaste i Sverige lever idag i genomsnitt nästan tio år längre än de fattigaste” skriver Micael Kallin.

Det finns ett område kvar som marknadsanhängarna inte lyckats få på fall, hyresmarknaden.

Finns det inget tak för ostpriset behövs inget tak för hyrorna heller, hävdar de som vill ge marknaden hela makten. Min hyresrätt är inte vilken ost som helst.

Den som inte kan se skillnad på en ost och en bostad borde vara illa ute.

Barbro Engman

ledare@daladem.se

Annons