Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Sänkta skatter och ökade klyftor

Krönika: Skatter

Jag var inbjuden att tala på en konferens anordnad av Skattebetalarna. Under tiden jag väntade på min tur blev jag mer och mer avundsjuk på alla som vittnade om sin oro över arvs- och förmögenhetsskatten.

Vem vill inte känna oro över arvs- och förmögenhetsskatt, tänkte jag. De flesta får nöja sig med oron över om det går att få ihop plus och minus varje månad.

De oroliga på Skattebetalarnas möte kunde senare gå in i en lugnare fas när både arvs- och förmögenhetsskatten avskaffades. Men de fortsätter att oroa sig över skattehöjningar och vad ”skatteromantikerna” kan hitta på.

Under den tid de har känt olust över att betala skatt, som de anser slösas bort och därför är att likna vid stöld, har ojämlikheten ökat.

Att vi lever i ett ojämlikt samhälle råder det ganska stor enighet om, om vi ska bekämpa den eller inte råder det ingen enighet om.

Nyligen presenterades en utredning om vad som borde göras. Nyamko Sabuni, L, anklagade Nooshi Dadgostar, V, i Aktuellt för att hon bara vill bekämpa rikedom. Själv vill Sabuni bekämpa fattigdom och det ska inte drabba de rika.

Benjamin Dousa, M, tillträdande VD för Timbro, är inne på samma linje plus att allt som inskränker de förmåner som gynnar de rika är ren och skär socialism.

Utgångspunkten för bekämpandet av ojämlikheten ska alltså vara att de mekanismer som gör att de som är rika blir allt rikare ska ligga fast. Utrymmet för själva jämlikhetsarbetet minskar därmed nästan till noll.

Utgångspunkten för bekämpandet av ojämlikheten ska alltså vara att de mekanismer som gör att de som är rika blir allt rikare ska ligga fast. Utrymmet för själva jämlikhetsarbetet minskar därmed

En del skattebetalare, som inte är medlemmar i Skattebetalarna, har lite andra synpunkter. Exempelvis är det lätt att uppfatta det som slöseri med skattemedel att så många får bidrag för att bygga till och renovera sina hus här hemma och utomlands.

Framförallt när andra tvingas bort från sina hem när fastighetsägarna renoverar och det blir för dyrt att bo kvar. För att inte tala om vad de som är trångbodda eller inte har någon bostad alls tycker.

Att ha ett friskolesystem där många skattemiljarder går till ägarna kan ju också uppfattas som en mycket märklig prioritering när många kommunala skolor kämpar med sparbeting och skolsegregationen ökar.

Den tidigare ministern Attefall, KD, twittrar om att det i jämlikhetsutredningen finns en underton av att det var bättre 1980. Han tycker att vi har många och växande problem men att Sverige 1980 var ett tråkigare land - mångfald, valfrihet, utbud av allt - var begränsat.

Det är klart att det finns de som gillar att leva i ett Sverige där klyftorna ökat. Fast de som drabbats av bristen på valfrihet, bristen på mångfald och ett ojämlikt utbud som lett till en allt större ojämlikhet kan nog hålla sig för skratt.

Barbro Engman

Krönikör inriktad på samhällsfrågor, bland annat rörande bostäder.