Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA Erika Frank: Israel-Palestina konflikten med egna ögon

I början av 2020 åkte SSU Dalarna till Israel-Palestina, en resa jag fick möjlighet att åka med på. Den resan var otroligt lärorik och gav oss alla som var med, en stor förståelse kring konflikten som sker i landet. Många turister som reser till Israel-Palestina ser inte konflikten. De landar på flygplatsen i Tel Aviv och kommer till en klassisk turistort, där man åker på sevärdheter och solar på stranden, långt ifrån konfliktens verklighet.

När vi åkte till Israel-Palestina fick jag se konflikten med egna ögon. Vi såg en verklighet där en palestinsk mor stod vid resterna av sitt hem. Hon var 26 år, hade två barn och väntade sitt tredje. Hon pekade på husresterna och berättade var toaletten och köket hade stått i det lilla huset. Hon berättade om hur soldaterna hade kommit tidigt på morgonen, om hur de hade tvingat familjen att gå ut för att sedan riva huset. Deras trygghet försvann på någon timme, nu bodde de i ett litet skjul.

Vi fick se en verklighet där palestinierna ständigt blev förtryckta. På palestinsk mark finns det flera check-points som kontrolleras av israeler, dessa begränsar rörligheten för palestinierna både i det ockuperade Palestina och in till Israel. Enligt lag har var och en rätt till att förflytta sig inom en stats gränser. Israel bryter mot mänskliga rättigheter och internationell rätt genom att inskränka rörelsefriheten för palestinier.

När vi gick igenom en check-point var det en hotfull stämning i luften från de israeliska soldaterna, de var otrevliga och bad ett flertal människor att de skulle ta av sig flera klädesplagg. Det tog lång tid, det var trångt i kön och folk hade bråttom till sina jobb. En man började prata lite med mig, han sa att de inte blir behandlade som människor utan som djur.

Vi fick också höra före detta israeliska soldater berätta om deras intryck av ockupationen. De hade avslutat sitt yrke som militärer på grund av de handlingar de hade fått lov att genomföra. De klarade inte av att komma hem till familjer mitt i natten, arrestera fadern eller sonen, i många fall helt utan bevis. De klarade inte av att stå i check-points och förnedra palestinier.

De betonade att det är en indoktrinering som sker i Israel, av statens och militärens ledning. Ingen människa föds till att hata, men genom indoktrinering kan man föda hat.

Vi fick se en verklighet där ungdomar i ett palestinskt flyktingläger var rädda för att mista någon kär i konflikten. De har framtidsdrömmar, de vill studera, resa eller arbeta. Deras största gemensamma dröm var däremot att inte behöva höra skott på nätterna och att få leva i ett fritt Palestina.

Jag hoppas innerligt en dag att deras drömmar om att få leva i fred och frihet ska gå i uppfyllelse.

Erika Frank