Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Johan Danielsson: Stoppa fusk i branscher utan arbetskraftsbrist

Krönika: Arbetskraftsinvandring

Om det finns en politisk fråga idag där allt borde tala för en bred överenskommelse så är det frågan om arbetskraftsinvandring. Den vansinniga liberalisering som drevs fram av Alliansregeringen med Moderaterna i spetsen har lett till en smutsig handel med arbetstillstånd, exploatering av människor och vad som på ren svenska är människohandel certifierad med F-skattsedel.

Nu finns det äntligen en bred majoritet i riksdagen för att reformera systemet. Den samlade oppositionen är redo att förhandla fram egna förslag och partierna bakom januariavtalet har presenterat direktiv till en utredning som ska föreslå nödvändiga lagändringar.

Gott så. Men debatten om arbetskraftsinvandringen är för viktig för att förvandlas till ett politiskt spel. Vi behöver varken en usel kompromiss från den röd-blå-bruna oppositionen eller ett urvattnat förslag från partierna bakom januariavtalet. Vi behöver en bred överenskommelse över blockgränserna som löser de problem som LO påtalat sedan Alliansen genomförde sin huvudlösa reform.

Nog borde partierna kunna samla sig och komma överens om en reform som säkerställer fortsatt kompetensförsörjning i bristyrken, men som sätter stopp för fusk och utnyttjande i branscher utan arbetskraftsbrist.

Det är först och främst viktigt att slå fast att det är fullkomligt orimligt att vi flyger hit personer från till exempel Mongoliet för att arbeta deltid i en restaurang eller som hantlangare på ett bygge. Detta är arbeten som bör gå till arbetslösa i Sverige. Det är rimligt att anta att det i samtliga av dessa fall handlar om missbruk. Det är högst osannolikt att syftet är att betala kollektivavtalsenlig lön.

Istället för att bygga upp en tungrodd kontrollapparat bör man helt sätta stopp för arbetskraftsinvandring till denna typ av yrken. Grunden för en bred politisk överenskommelse kan med fördel vara de krav som LO har fört fram.

För det första en återinförd arbetsmarknadsprövning. Svenska arbetstillstånd bör bara beviljas i branscher där det råder brist på arbetskraft. Anställningar ska bara erbjudas tredjelandsmedborgare när alternativ arbetskraft i Sverige eller från övriga EU saknas. Detta skulle kunna kombineras med någon form av krav på lönenivån. I Danmark kan man snabbare få arbetstillstånd om lönen ligger på minst 436 000 danska kronor per år. Det motsvarar en månadslön på drygt 36 000 danska kronor i månaden, eller drygt 51 000 svenska kronor.

För det andra borde heltidsarbete vara en förutsättning för att beviljas tillstånd.

Med en bred politisk enighet kring arbetskraftsinvandringen skulle det politiska systemet kunna leverera lösningar på ett problem som medborgarna förväntar sig ska lösas.

För det tredje bör möjligheten till spårbyte begränsas. Att asylsökande som fått avslag på sin ansökan ges möjlighet att istället söka arbetstillstånd för att kringgå utvisningsbeslut bör inte vara tillåtet. Förhoppningsvis kan enighet kring detta nås i bredare samtal.

För det fjärde stoppa möjligheten för EU-registrerade underentreprenörsföretag att arbeta i Sverige med enbart tredjelandsmedborgare utan svenskt arbetstillstånd. Ett svenskt arbetstillstånd ska krävas från första dagen.

För det femte måste arbetsgivares missbruk av systemet få konsekvenser, såsom kännbara ekonomiska sanktioner, näringsförbud och, i de grövsta fallen av utnyttjande, fängelsestraff.

Till sist behövs fler och tätare kontroller. Dessutom måste nuvarande sekretessregler ses över om myndighetssamarbetet ska få avsedd effekt.

Med en bred politisk enighet kring arbetskraftsinvandringen skulle det politiska systemet kunna leverera lösningar på ett problem som medborgarna förväntar sig ska lösas. Att förvandla denna fråga till ett politiskt spektakel i riksdagen riskerar endast att urholka förtroendet för våra gemensamma politiska institutioner och bör undvikas av alla som värnar om vårt demokratiska samhälles fortlevnad.

Johan Danielsson

Socialdemokrat

Europaparlamentariker