Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Johan Danielsson: Stoppa skitföretagandet i jordbruket och skogen

Krönika: Arbetsmarknadspolitik och EU

Varje år går tiotals miljarder kronor i EU-stöd till de gröna näringarna. Detta trots att branschen många gånger inte lyckats ge sina anställda bra arbetsvillkor.

Branschen måste nu ta sitt sociala ansvar, med bättre och säkrare jobb. Oseriösa arbetsgivare som bryter mot lagar, regler och kollektivavtal ska inte få en krona från EU-budgeten.

I ljuset av coronakrisen ser vi rekordhöga varselsiffror samtidigt som vissa arbetsgivare har akuta rekryteringsbehov. Två branscher som skriker efter arbetskraft är jordbrukssektorn och skogsindustrin. Det är två samhällsviktiga branscher.

Anledningen till den plötsliga arbetskraftsbristen beror på branschernas beroende av migrantarbetare från låglöneländer, bland annat från östra Europa.

På grund av de nya reserestriktionerna kan inte lika många ta sig till Sverige. En relevant fråga att ställa är hur det kommer sig att svenska arbetslösa inte vill arbeta i dessa branscher? Är det för att de inte har rätt kompetens eller utbildning?

I vissa fall handlar det om kompetensbrist. Men vi alla vet svaret: jobben har många gånger urusla villkor, som normalt sett är oacceptabla på den svenska arbetsmarknaden.

Trots att kollektivavtal finns inom branscherna är det, enligt bland andra Kommunal, vanligt att arbetsgivare gör avsteg och tecknar andra billigare anställningskontrakt vid rekrytering av utländsk arbetskraft.

Detta leder till social dumping och snedvriden konkurrens. GS-facket (Skogs-, Trä- och Grafisk Bransch) vittnar om att samma sak gäller för skogsindustrin, en prispressad bransch där migranter från låglöneländer utnyttjas.

Detta är inget svenskt fenomen. Runt om i Europa ser vi hur arbetare inom jordbruket, exempelvis rumänska arbetare i Italien och Spanien, far illa med låga löner, mycket bristfällig levnadsstandard, isolering på grund av långa avstånd till övriga samhället och 24-timmarsanställningar.

Villkoren för dessa jordbruksarbetare skulle många gånger kunna klassas som slavliknande. Kvinnliga migrantarbetare är extra utsatta för exploatering, där även könsrelaterat våld, sexuellt utnyttjande och diskriminering förekommer.

Samtidigt får jordbruket hela 38 procent av EU:s budget. Det handlar om ofantliga belopp. I slutet av april föreslog EU-kommissionen marknadsåtgärder till ett värde om cirka 80 miljoner euro för att stötta livsmedelsbranschen under coronakrisen.

Jag menar att skattemedel som används till jordbrukssektorn ska gå till arbetsgivare som har goda arbetsvillkor och en trygg arbetsmiljö för sina anställda. Inte till dem som utnyttjar människor.

I mitt uppdrag som EU-parlamentariker har jag under pandemin regelbundet fått uppmaningar av jordbrukslobbyn om att trycka på för att de ska få mer EU-pengar.

Självklart behöver stöd ges för att rädda det samhällsviktiga jordbruket, men det måste vara en näring där alla har ett bra och tryggt arbete.

Vi kan inte ha branscher inom EU som är beroende av usla löner och arbetsvillkor för att överleva. Vägen framåt för den gröna näringen måste vara:

A. Förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för de som arbetar i branschen. Organisera fler och se till att kollektivavtal tecknas.

B. Fler ska få möjligheten att utbildas för att ta jobb i de gröna näringarna/ Utöka antalet deltagare i bristyrkesutbildningar.

C. Stärk kunskapen om schyssta villkor och en säker arbetsmiljö och följ upp med fler arbetsplatsbesök, bland annat genom att ge regionala skyddsombud ökat tillträde till arbetsplatserna.

D. Stryp EU-pengar som går till oseriösa arbetsgivare inom jordbruks- och skogssektorn.

E. Lägg till arbetsexploatering som en prioritet i EU:s arbetsmiljöstrategi så att medlemsländerna prioriterar de sektorer med störst risk för exploatering.

Nu när samhället ger stöd till näringslivet, måste det dra sitt strå till stacken. Samma höga förväntningar som vi ställer på resten av näringslivet att använda stödet korrekt måste vi också ställa på den gröna näringen.

Sättet att bygga för framtiden är inte att utnyttja arbetare från andra länder utan att ge arbetare bra villkor och en trygg arbetsmiljö.

Johan Danielsson

Europaparlamentariker (S)