Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Lennart Götesson: Kommunerna borde göras om

Krönika: Kommunindelning

Annons

Ronny Svensson skrev nyligen i Dala-Demokraten på ledarplats om kommunsammanslagningar. Och många andra har gjort det på olika håll och i olika medier. Men ingen har, vad jag sett, diskuterat om man borde göra om allting från början och göra det på ett nytt sätt.

För det verkar behövas nya kommunsammanslagningar. Sverige har för många kommuner. De är cirka 290 nu. En del kommuner är för små i invånarantal för att överleva på sikt. Så sägs det då och då.

Kanske behövs därför en ny kommunsammanslagning. Men då kanske det är dags att tänka lite annorlunda.

Ska verkligen existerande kommuner slås samman? Eller ska man göra en helt ny administrativ indelning av Sverige, så att det blir helt nya gränser för kommuner och också för länen (regionerna).

Kommunsammanslagningar har vi haft några stycken. De skedde först genom att socknar slogs ihop. Socknar var den kyrkliga indelningen av Sverige.

När sedan ytterligare sammanslagningar behövdes slogs kommuner, som bildats av dessa socknar, ihop. Följden blev att gränserna inte alltid är de geografiskt bästa.

Ett Dalarna närliggande exempel är Bjurfors i Norbergs kommun i Västmanlands län. Bjurfors ligger så nära Avesta att orten är att betrakta som en del av Avesta.

Ett annat exempel är Lumsheden. Byn tillhör Falu kommun. Men innevånarna vänder sig gärna mot Sandviken.

De ursprungliga kommunerna bestod i princip av ett större område runt kyrkan på en ort. Byarnas folk hade sina vandringsvägar till kyrkan och i kyrkbyn fanns en del av den service som behövdes.

Matvaruaffär hade man ofta på närmare håll och med matvaruaffär menas då en lanthandel som kunde tillhandahålla allt från kaffe, socker, cement och rödfärg till spadar och en del kläder.

Det är naturligtvis en stor apparat att på ett omvälvande sätt rita om kommun- och länsgränser. Men det skulle ge en effektivare indelning av kommuner och län (regioner) i Sverige.

Lanthandelsbutikerna var små varuhus, som var specialiserade på det som byns befolkning behövde och det behövde inte bo så många som nu i en by för att affären skulle leva. Dessa bybutiker kompletterades av gårdfarihandlare.

Gränserna för en kommun/socken var alltså ganska givna. Ofta fanns det barriärer i form av hindrande vattendrag, skogar och berg mot andra socknar.

Behovet av att förflytta sig över kommungränsen / sockengränsen var heller inte så stort.

De kommunsammanslagningar som gjorts har medfört att huvudorter i den nya kommunen kan ha hamnat långt ifrån varandra. Men ligga ganska nära en grannkommuns huvudort.

Det är naturligtvis en stor apparat att på ett omvälvande sätt rita om kommun- och länsgränser. Men det skulle ge en effektivare indelning av kommuner och län (regioner) i Sverige.

Lennart Götesson

ledare@daladem.se

Annons