Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Per Lindvall: "Älvkraftsskatt skulle ge Dalarna miljoner!"

Annons

Kritiken mot den så kallade ”rentierkapitalismen” växer sig allt starkare. Kraftföretaget Fortum hör till den genren. Företaget öser pengar ur Dalälven men bara en liten rännil stannar i Dalarna. Företaget vill inte ens göra rätt för sig för vägen till Mockfjärds kraftstation. Dags att införa en regional ”älvkraftsskatt”!

LÄS MER: Kommunalråd om vattenkraften: "Rimligt vi får del av vinsten"

Dalarna har till vissa delar en kolonial industristruktur. Det vill säga en mycket liten del av de värden och kassaflöden som skapas stannar i bygden. Det allra tydligaste exemplet på det är kraftföretaget Fortum som i praktiken äger alla större kraftverk i de delar av Dalälven som ligger i Dalarna. (Älvdalens besparingsskog och Borlänge kommun är delägare i några kraftverk.) Fortum har samlat på sig de kraftverk som Stora Enso, Korsnäs och Axel Jonsson tidigare ägt.

Kritiken mot den så kallade ”rentierkapitalismen” växer sig allt starkare. Kraftföretaget Fortum hör till den genren. Företaget öser pengar ur Dalälven men bara en liten rännil stannar i Dalarna. Företaget vill inte ens göra rätt för sig för vägen till Mockfjärds kraftstation. Dags att införa en regional ”älvkraftsskatt”!

Totalt producerar Fortums kraftverk i Dalarna upp emot 4 000 GWH per år. Den mest värdefulla pjäsen är Trängslet, som har stor regleringskapacitet. Det gör att man kan flytta dygns- och årsproduktionen till när priserna är som högst. Även kraftverket i Gråda, som har Siljan och Insjön som magasin, liksom de fyra kraftverken i Borlänge har dygnsreglering. Genom att producera när dygnspriset är som högst, efterfrågan som störst, och hålla igen på nätterna finns stora vinster att göra. Under förra veckan så toppade dygnspriset på 75 öre och bottnade på 9 öre per kWh.

Fortum vill naturligtvis inte berätta hur mycket de tjänar på sina kraftverk i Dalarna. Men man kan göra en så kallad servettskiss. Riktigt grovt räknat så motsvarar 4000 GWh och årets snittpris som på runt 50 öre kWh årliga intäkter på 2 miljarder kronor. Men Fortum borde genom sin reglering kunna toppa intäkterna med mellan 0,5-1 miljard kronor per år.

Och vad gäller kostnader så är vattenkraft mycket effektiva. Generellt brukar branschen säga mellan 7-10 öre kWh i direkta kostnader och runt 5 öre kWh i avskrivningar. Därtill kommer fastighetsskatten som när den var som högst kunde motsvara runt 7 öre kWh. Men med energiöverenskommelsen 2017 har man lyckats tjata till sig en sänkning från 2,8 procent till 0,5 procent av taxeringsvärdet från 1 januari 2020.

Tittar vi på Fortums dotterbolag Bullerforsens Kraft AB, som äger tre kraftverk, så låg emellertid de direkta kostnaderna, inklusive fastighetsskatten, på 8 öre per kWh, därutöver avskrivningarna på 4 öre per kWh.

För om det är något som Fortum är mån om att göra så är det att hålla nere kostnaderna. Ingen skruv tycks vara för liten för att inte försöka dra åt lite till. Ta vägen till Mockfjärds kraftstation (Lillstup), som med sin produktion på över 200 GWh drar in 100 miljoner kronor årligen, där har Fortum satt in sitt tunga juridiska artilleri för att försöka få ner sitt andelstal i den vägsamfällighet som har hand om vägen. Tidigare så hade man ett andelstal som gav en årlig kostnad på ungefär 30000 kronor om året, vilket motsvarar cirka 30 procent av den samlade utdebiteringen.

Lantmäteriet fastställde andelstalet i den omarrondering som gjordes för några år sedan. Detta överklagade Fortum till Mark- och Miljödomstolen. De har automatiserat stationen så mycket att de tycker de skulle betala ungefär 1500 kronor om året, en tredjedel av vad de fastboende vid kraftverket betalar. Ellevio, som har tagit över kraftledningar och ställverk, ska inte betala något alls. Ärendet har drivits ända till Mark- och Miljööverdomstolen som i sin tur skickat tillbaka ärendet till Lantmäteriet, som ännu inte fastslagit utfallet.

Att Fortum skriver vackert i sin årsredovisning hur de jobbar för att vara en ”god samhällsmedborgare”, där de i lokal samhället säger sig just bidra med att hålla uppe infrastruktur erbjuda rekreationsmöjligheter. Det gäller inte i Mockfjärd.

Att Fortum skriver vackert i sin årsredovisning hur de jobbar för att vara en ”god samhällsmedborgare”, där de i lokalsamhället säger sig just bidra med att hålla uppe infrastruktur erbjuda rekreationsmöjligheter. Det gäller inte i Mockfjärd.

Om Fortums övriga kraftverk är lika kostnadseffektiva som Bullerforsen Kraft så kostar de knappt 500 miljoner kronor per år att köra. Av de årliga värden på upp emot 3 miljarder kronor som skapas i Dalälven i år så stannar mindre än en tiondel i landskapet, i form av löner till anställda och inköpta externa tjänster. Detta är väl så nära man kan komma begreppet ”rentierkapitalism”.

Vill man vara modest så är det dags att börja titta på den norska modellen för beskattning av vattenkraften, där en stor del går tillbaka till de kommuner där de ligger. Med denna modell skulle Dalälvskommunerna få dela på runt 400 miljoner kronor, och mer om elpriserna skulle stiga.

Den som är lite mer förbannad tycker att det är alldeles för lite.

Per Lindvall

ledare@daladem.se