Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Peter Hultqvist: Socialdemokratin gör jobbet

Krönika: Socialdemokraterna

Annons

Jag blev medlem i SSU Libertas (Frihet på latin) i Borlänge i oktober 1973. Socialdemokratin hade då en dominerande ställning i vårt land. Den så kallade vänstervågen med olika kommunistiska fraktioner som attackerade oss från vänster pågick.

I en källarlokal i Borlänge centrum lockade högerungdomarna med bardisk och fester. Men det var socialdemokratins värderingar som satte sin prägel på samhället. Förstamajtågen i Borlänge klassade fullständigt ut varje försök till konkurrens.

Några år senare valdes jag med stolthet till ordförande i SSU-distriktet. Jag minns ett styrelsemöte i partidistriktet där den legendariske ordföranden Börje Andersson summerade en opinionsmätning. Socialdemokraterna hade 39,2 procent! Stämningen var ödesmättad. Allt under 40 procent var oacceptabelt. Känslan var: Nu är det kris på riktigt!

Ställ detta i kontrast till valvakan på Münchenbryggeriet den 9 september 2018. Stämningen är på topp. Stefan Lövfen hälsas med ett stort jubel. Vi är som block (Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna) ett mandat större än borgarna. Seger, är känslan. Socialdemokraterna summerar efter en hård valspurt med mobilisering inom LO 28,26 procent!

Sverige 2018 är ett annat samhälle än 1973. Den politiska balansen är också helt annorlunda när socialdemokratin har cirka 30 procent av rösterna, och inte som tidigare cirka 40 procent.

Högerextremisterna i Sverigedemokraterna sitter i riksdagen  och utropar sig till segrare. Segrare tycker sig också den traditionella högern vara.

Socialdemokratin ska pressas till att frivilligt lämna regeringsmakten trots att vänsterblocket är större. Det är ett alternativ som definitivt inte existerar. Desinformation och psykologisk krigföring pågår.

I grunden har borgerligheten bara ett val: Ska de släppa politiskt inflytande till de moderniserade fascisterna i SD, eller ska man samarbeta med socialdemokraterna?

Våndan var oerhörd. Efter en gastkramande process under hösten växer det nya så kallade mittensamarbetet fram. Högeralliansen havererar.

Sverige blir ett exempel på ett land där högerextremismen hålls borta genom att två liberala parter lutar sig åt samarbete med socialdemokratin och de gröna. Det har internationell genomslagskraft. På sidan står den skräniga höger, som ville öppna dörren till SD, och i olika tonarter vädrar sin djupa besvikelse.

Pluseffekter i uppgörelsen är 20 miljarder kronor till den kommunala välfärden, kunskapslyft, fler utbildningsplatser, ordentliga landsbygdssatsningar, servicekontor över hela landet, rejäla infrastruktursatsningar, klimatsatsningar, avskaffad pensionärsskatt, höjda pensioner, fria arbetskläder i vården med mera. Men framför allt: Den initiativets kraft som regeringsmakten innebär gled inte över till högerkrafterna.

Nu finns det också stora utmaningar i uppgörelsen. Det råder inget tvivel om att de ekonomiska klyftorna måste utjämnas i vårt land, vilket blir än tydligare när värnskatten avskaffas.

Arbetslivet måste förnyas så att arbetare och tjänstemäns ställning stärks och inte tvärt om. Att arbetsrätten nu ska utredas innebär inte att vi släpper taget. Bostaden får heller inte reduceras till vilken handelsvara som helst.

När andra nu klättrar på väggarna så ska socialdemokratin behålla fötterna på jorden och från givna förutsättningar få något gjort.

På dessa områden har socialdemokratin, fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen en uppgift att peka på ojämlikhet, otrygga villkor och de reellt existerande problem som marknadskrafterna skapar. Det skapar en ökad tyngd i förhandlingar med andra partier och i relationerna på hyres- och arbetsmarknaden.

Kompromisser som grundar sig på den politiska ställningen i parlamentet får inte bli norm för socialdemokratins politik och idéutveckling. Om så skulle bli fallet är partiet farligt ute. Det handlar om att leva i spänningsfältet mellan att vara  idéutvecklare och realistisk kraft.

Då finns förutsättningar att leverera politiska resultat, men också att utvecklas som rörelse. Verkligheten har sina begränsningar. Visst, det är en svår balansgång. Men partiet och fackföreningsrörelsen har klarat det förr.

När jag nu hör Ebba Busch Thors och Ulf Kristerssons omdömen och falsettartade kritik så går tankarna till amerikansk ”Tea-party”- rörelse och att den som skulle vara ”vuxen i rummet” havererar i bitterhet.

Just nu avslöjar deras reaktioner varför det var viktigt att de inte fick ta makten med högerextremisternas hjälp. När andra nu klättrar på väggarna så ska socialdemokratin behålla fötterna på jorden och från givna förutsättningar få något gjort.

Peter Hultqvist

Ordförande Socialdemokraternas partidistrikt Dalarna

Försvarsminister

ledare@daladem.se

Annons