Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Peter Hultqvist: Viktigt att EU värnar löntagares rättigheter!

Krönika: Europaparlamentsvalet

Annons

Högern kräver mer kärnkraft i EU-valet. Eftersom det är en fråga som beslutas nationellt är kravet ett politiskt blindskott och en vilseledningsmanöver. Man kan fråga sig varför. Är det för att slippa andra, mer verklighetsnära frågor?

Självfallet vill högern slippa debatten om löntagarnas rättigheter i Europa. Det är en svag punkt för dem. De saknar intresse för frågorna och blundar medvetet för den brutalisering som sker av arbetsmarknaden.

I värsta fall anser de, med öppna ögon, att det är en rimlig utveckling i marknadskapitalismens spår.

Lönedumpning, dåliga villkor och en osund konkurrenssituation ser vi nu som ett resultat av att kapitalets intressen har prioriterats kring den fria rörligheten. Svenska kollektivavtal och regler respekteras inte av en lång rad utländska företag och entreprenörer.

Vi har exempel på hur utländska chaufförer kör för 30 kronor i timmen och att svenska kör- och viloregler är något som överhuvudtaget inte respekteras. Exempel finns också i andra branscher, bland byggnadsarbetare och elektriker. Detta i total strid med våra avtal.

Det som sker är en styggelse och sätter vardagen för de arbetare som har svenska avtal i gungning. Lönedumpning och bristande respekt för gällande regler riskerar att driva utvecklingen nedåt, det vill säga till försämringar.

I praktiken etableras en grupp av andra klassens arbetare som mot sin vilja kan användas som bräckjärn för att rulla tillbaka förhållandena på svensk arbetsmarknad till en tid som vi inte vill ha tillbaka.

Löntagares rättigheter i Sverige och i Europa får alltför lite uppmärksamhet i den svenska EU-valdebatten. Borgerligheten vill ogärna närma sig dessa problem.

När frågorna dyker upp verkar en obekväm känsla uppstå och de vill omedelbar tala om något annat. Det finns alltid någon ursäkt för att man inte vill vidta åtgärder som skulle stärka löntagarnas rättigheter.  

Det viktigaste tycks vara att slå vakt om marknadens och kapitalets frihet.

Det borde vara en självklarhet att de företag som verkar i Sverige, oavsett vilket land de kommer ifrån, får anpassa sig till svenska kollektivavtal.

EU:s regelverk får inte innebära att EU blir en faktor som bidrar till att driva fram försämringar för löntagare i länder med etablerade och omfattande avtals- och trygghetssystem.

Därför måste EU:s sociala protokoll vara så utformat att likabehandling av löntagare markeras. Inte minst situationen på svensk arbetsmarknad visar detta. Tyvärr är detta inte självklart idag.

ËU ska heller inte kunna lägga hinder i vägen om ett enskilt medlemsland vill driva igenom förbättringar för löntagarna. Även detta markeras tydligt.

Idag finns en osäkerhet och därför behövs politiker i Bryssel som är beredda att agera uthålligt och långsiktigt.

I Bryssel är de kapitalstarka krafternas lobby stark och de driver intensivt på för att blockera förslag som stärker löntagarnas position. I praktiken värnar de vildvuxet rovdriftstänkande och oseriösa aktörers intressen.

Det faktum att 4 000 personer per år dör på sina arbetsplatser i EU-området borde engagera EU-parlamentet.

Det faktum att 4 000 personer per år dör på sina arbetsplatser i EU-området borde engagera EU-parlamentet. Senast 2020 borde det finnas en europeisk nollvision mot olyckor på plats. EU:s samlade kraft behövs för att i led för led sätta tryck på frågor som rör arbetsmiljö och säkerhet.

En sådan direkt effekt skulle kunna vara respekt för svenska kör och viloregler inom transportsektorn.

EU skulle också kunna bidra till kampen mot cancer som är relaterad till förhållandena i arbetslivet. Det skulle kunna ske genom att fördubbla antalet ämnen som idag omfattas av EU:s cancerlagstiftning. Skarpare regler på den punkten har en direkt effekt på arbetares livslängd och livskvalitet. Varför är inte den typen av krav mer framträdande i EU-valrörelsen?

De högerextrema, Sverigedemokraterna inräknade, ägnar i huvudsak sin kraft åt att odla osämja, misstänksamhet och hat mellan religioner och människor av olika härkomst. Det löser inga problem. Det riskerar snarare att förvärra dem.

Högern, med dess närmast naiva tro på marknadens frälsning, saknar i praktiken både vilja och förmåga att bidra till att stärka löntagarna position. Det är en klassisk historisk erfarenhet och knappast en nyhet.

För min del sätter jag ett kryss på Johan Danielsson, den fackliga kandidaten och nummer två på socialdemokraternas valsedel.

Det är ingen nackdel att han är uppväxt i Borlänge. En fläkt från en bruksort i stark utveckling kan behövas i Bryssel!

Peter Hultqvist

Socialdemokrat

ledare@daladem.se

Annons