Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Ronny Svensson: Är Stockholm verkligen hela Sveriges bankomat?

Krönika: Kommunal skatteutjämning

Annons

En mycket gammal taktik från ledande politiker i blåsväder är att byta fokus när de är som mest utsatta för hårdhänt och berättigad kritik. Moderata regionrådet Irene Svenonius i Region Stockholm och hennes uttalanden om skatteutjämningssystemet, som solidariskt utjämnar kostnader och inkomster mellan landets alla kommuner och regioner, har härom veckan gett oss otaliga bevis på denna illa dolda taktik.

Den taktiken har gått ut på att häftigt angripa regeringens förslag om en förstärkt solidarisk politik, samtidigt som hon inte låtsas om att hon och hennes parti genom skandalerna kring Nya Karolinska Sjukhuset kraftigt skadat regionens ekonomi med ett slöseri i miljardklassen

I medierna har Irene Svenonius den senaste tiden tävlat med sig själv i form av sarkastiska uttalanden genom att påstå att ”Stockholm inte är någon bankomat för övriga Sverige”, ”att Stockholm är trött på att betala miljarder till glesbygden” och att ”skatteutjämningen slår hårt mot Stockholm”.

Som saklig upplysning kan sägas att Region Stockholm nästa år betalar 1,8 miljarder kronor till utjämningen på en budget på cirka 108 miljarder. Det betyder att stockholmsregionen själv får behålla över 98 procent, eller 106 miljarder kronor, för ett enda års verksamhet!

Det kan också vara bra att känna till att Stockholmsregionen som helhet är en nettobidragsmottagare i systemet. Nio rika kommuner i regionen får visserligen bidra, men kommuner som Botkyrka och Södertälje samt 15 andra kommuner i regionen är bidragsmottagare.

De största mottagarna i hela landet är storkommuner som Malmö. Göteborg och Norrköping, som var och en får mellan 4,6 och 1,4 miljarder per år.

Små kommuner i landsbygden och glesbygden år visserligen mottagare av solidariskt stöd från systemet, men får det mesta från den del som staten finansierar samtidigt som de har högst skattesatser och sämst service av alla.

I själva verket kanske det är så att övriga landet håller storstadsregionen vid gott liv genom alla resurser som slussas dit från landets alla hörn.

Vi har aldrig gjort en djupgående vetenskaplig analys av om Stockholm med kranskommuner är en ekonomisk motor för Sverige som sprider sitt påstådda stora överskott över landet. I själva verket kanske det är så att övriga landet håller storstadsregionen vid gott liv genom alla resurser som slussas dit från landets alla hörn.

En stor del av den största regionens tillväxt möjliggörs ju genom export av utbildad arbetskraft från övriga regioner. En andra förutsättning för tillväxt är de stora investeringar i infrastruktur i regionen som alla medborgare är med och betalar. Jag tänker på stora investeringar i motorvägar, järnvägar, tunnelbanor, statliga myndigheter samt ett stort antal (20 stycken) högskolor och universitet.

En stor del av de ledande och högst betalda tjänsterna i landet inom politik, offentlig förvaltning, forskning, utbildning, facklig verksamhet, privat och kooperativ företagssektor och medier är samlade i regionen och finansieras även de till stor del av alla skattebetalare i Sverige.

Svenonius borde begrunda fakta som dessa innan hon uttalar sig om hur solidariteten i Sverige verkar. Den kanske fungerar i båda riktningarna – även till fördel för huvudstadsregionen.

Ronny Svensson

ledare@daladem.se