Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Ronny Svensson: En dålig ny arbetsförmedling

Krönika: Arbetsmarknadspolitik

Annons

Mitt svar på rubrikfrågan är ett klart nej! Mina motiveringar återfinns nedan. Det förslag som 73-punktskoalitionen låter sig styras av innebär bland annat att antalet kontor på särskilt landsbygden blir ytterst sällsynta.

Privata företag skall engageras i att skapa/förmedla jobb till arbetslösa personer några år efter det att Af:s tidigare privata coachsystem blev ett fullständigt fiasko. Kriminell verksamhet kombinerades med ineffektiva och kortsiktiga arbetsinsatser från inte sällan inkompetenta företag. Nu skall detta system återinföras. Man tar sig för pannan!

Kritiken mot Arbetsförmedlingen, Af, har under många år varit hård och ofta grundad på svaga resultat. Den högerinriktade kritiken har varit inriktad på dels att privata företag av princip skulle lösa problemen på arbetsmarknaden bättre än ett statligt verk – ett påstående som aldrig letts i bevis - och dels på att Af:s ofta misslyckats med att ta itu med särskilt långtidsarbetslösheten.

Från vänsterhåll har man dels ofta försvarat Arbetsförmedlingen av ideologiska skäl och dels riktat stark kritik mot att kommunerna mer och mer fått ta över det statliga verkets uppgifter finansierat med som regel kommunala skattekronor.

Inte minst kommunerna har torgfört en tydlig kritik över förmedlingens byråkratiska arbetssätt och regelsystem utöver att de tvingats bygga upp egna verksamheter för att kompensera det statliga verkets alla tillkortakommanden.

Att det behövs en förändring av Arbetsförmedlingens verksamhet torde vara helt uppenbart men frågan är om alternativet är fyrklöverns privatiseringar eller exempelvis ett helt annat alternativ där kommunerna får en huvudroll?

Jag har tidigare i några krönikor i DD pläderat för en lösning där kommunerna, lokala företagarföreningar, fackföreningar och socialt inriktade ideella organisationer tar över huvudansvaret för bekämpningen av arbetslösheten. Finansieringen sker via den statliga budgeten och Af har kvar en del nationella uppgifter men inte längre som huvudman.

Fördelarna med ett lokalt ansvar och huvudmannaskap är främst:

* Att de långtidsarbetslösa, som är mest utsatta på arbetsmarknaden, får ett lokalt stöd under en längre period med slutmålet ett fast jobb eller en yrkesinriktad utbildning

* Att de lokala företagen integreras i arbetet och får möjlighet att påverka utbildning och andra insatser kopplat till närregionens möjligheter, erbjuda individanpassad praktik och på andra sätt bidra till en mycket snabbare och rakare samt mer hållbar lösning

* Att samtliga lokala parter får en direkt social och ekonomisk fördel av en långsiktigt hållbar lösning där man tillsammans tar ansvar för varje individs behov och intressen

* Att man kan individanpassa insatserna för varje arbetslös person i närheten av bostaden istället för generella program styrda uppifrån och kanske enbart med digital teknik.

Vi har sett oerhört effektiva lösningar med principer som de nämnda i kommuner som Skellefteå, Fagersta, Örebro och Falköping. Att överge dessa erfarenheter och bygga framtiden på vinstdrivande företag verkar inte seriöst.

Ronny Svensson

ledare@daladem.se