Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kuba, Castro och USA

Så blev det då av. USA och Kuba har upprättat diplomatiska förbindelser efter mer än 60 års uppehåll och amerikaner får åter besöka ön i Karibien.

Men det är en bit kvar till helt normala förhållanden länderna emellan och republikanerna i USA lär göra vad de kan för att stoppa alla försök att häva det handelsembargot som infördes 1962 och där USA 1996 också tog sig rätten att straffa tredje part som bedriver handel med Kuba.

Hur kommer historien att skrivas om det som hänt på Kuba från diktatorn Batistas tid och framåt? Kommer Castro att beskrivas som en fanatisk marxist-leninist som tog makten genom en blodig revolution eller kommer skrivningen att vara mer nyanserad. Det får vi se om vi lever tillräckligt länge. Hur kommer USA:s roll i det hela att beskrivas? Och varför blev det som det blev på Kuba och mellan USA och Kuba.

Den kubanska revolutionen fascinerade mig som ung och jag läste det jag kom över bland annat i Folket i Bild. Det kändes rätt, Kuba hade en diktator och diktatorer ska störtas. Sedan kom besvikelsen. Det blev ingen demokrati.

Om är ett ord som ofta kommer i meningar som: Vad hade hänt om....

Ja, vad hade hänt om USA en gång sagt till Fidel Castro: Hörru grabben, bra att du vill störta en diktator. Vi hjälper dig.

Men så sade inte USA. Istället blev man sura för att USA:s dominans i området blev utmanad. Man hade visserligen inte haft mycket till övers för Kubas diktator Batista, men han var inget hot mot amerikanska intressen, läs amerikanska företags intressen och inte heller den amerikanska maffians intressen.

Till detta kan läggas USA:s nära nog paranoida kommunistskräck, under inte minst 1940-talet och 1950-talet, där allt som var och är lite till vänster om högern anses vara kommunistiskt.

Var Castro kommunist? Nej, inte till en början. Han var född 1926 i en välbärgad familj och hans studier slutade med en juridikexamen. Han var dock engagerad i det nationalistiska och vänsterliberala Kubas folkparti, för vilket han kandiderade till Kubas underhus vid valet 1952.

Fulgencio Batistas statskupp i mars satte stopp för valet. Efter statskuppen menade Castro att en väpnad kamp var nödvändig för att åter införa demokrati och den 23 juli 1953 gjordes ett försök, men upproret krossades och många upprorsmän avrättades.

Castro dömdes till 15 års fängelse, men efter två år släpptes Fidel och brodern Raúl. De tog sig till Mexico och 1956 återvände de till Kuba där de var väntade. Det var 81 män som kom, bara 12 överlevde, däribland Fidel, Raúl och Che Guevara. De överlevande tog sig till bergen och gerillakampen började och 1959 föll Batistas regim och många kubaner flydde, inte minst de rika som kände sina intressen hotade. Man ska komma ihåg att inte alla kubaner ville störta diktatorn.

Kuba, liksom större delen av Latinamerika, var vid den här tiden USA:s bakgård. Kuba var en lekstuga för den amerikanska maffian och USA hade ekonomiska intressen där och var inte intresserat av demokrati, speciellt inte som det kunde hota USA:s intressen.

USA hade indirekt bidragit till Castros seger genom att dra in stödet till Batista, men när Castro förstatligade bland annat amerikansk egendom blev USA allt mer negativt till Castro och efter att en sovjetisk delegation besökt Kuba 1960, så fick också Sovjet ett större inflytande och 1961 infördes en socialistisk stat av sovjetisk modell.

Det som sedan hände på Kuba med utrensningar och avrättningar, ska naturligtvis inte försvaras, men vi ska också komma ihåg att analfabetismen nära nog avskaffades och att alla fick tillgång till sjukvård. Castro lyfte Kuba på många sätt, men sänkte landet på andra sätt.

USA:s politik inriktades på att regimen skulle fällas, detta bland annat av rädsla för att utvecklingen på Kuba skulle smitta av sig till andra länder i området där amerikanska företag som United Fruit hade stora intressen.

17 april 1961 gjordes ett försök att störta Castro när 1500 CIA-tränade exilkubaner försökte landstiga i det som kallas Grisbukten. USA försökte samtidigt bomba bort Kubas flyg, men misslyckades och hela invasionen blev ett fiasko.

Ja, vad hade hänt OM USA ställt sig på Castros sida 1956? USA hade kunnat få en annan utveckling på Kuba om man velat, men här spelade kommunistskräcken in. Man ropade att vargen kommer och vargen kom.

USA har ofta velat framstå som en demokratins försvarare, men under många år gjorde man allt för att behålla totalitära regimer i grannländerna i söder.

USA såg hellre en stabil USA-vänlig höger- eller militärdiktatur än man såg en demokrati, som inte snällt gick i USA:s ledband. Vi kan där bara nämna Chile där Allende störtades med USA:s hjälp. Och hur var det med den senaste diktaturen i Grekland? Vilka fingrar hade USA med i den kuppen?

Thorstein Bergman gav 1970 ut LP:n Latinamerika – spel om en verklighet. Det är skiva som är en vidräkning med USA:s agerande i området. Det han sjunger om är numera mest historia, men skivan kan påminna oss om hur det var och delvis fortfarande är.