Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bild av fattigdomen av i dag: Jordlösa bönder i Bangladesh

/
  • 25 kronor av försäljningspriset av boken Ge oss jord, ge oss frihet! går oavkortat till ett gräsrotsprojekt för rent vatten på ockuperad mark.

Två reportageböcker om fattiga och jordlösa bönder i Bangladesh väcker liv i frågan om hur fattigdomen skall bekämpas.

Annons

Författaren, journalisten och solidaritetsarbetaren Per Erixon (f 1954) besökte år 1998 Bangladesh, ett av jordens fattigaste länder. I första hand var resan planerad som en solidaritetsaktion.

Erixon kom till landet som representant för syndikalistiska SAC, Sveriges Arbetares Centralorganisation, för att hitta former att kunna bistå daglönearbetarna i textilindustrin – den textilindustri som levererar lågprisplaggen till våra varuhuskedjor.

Men resan gjorde starkare intryck än planerat, och Erixon kom att återvända till landet vid Bengaliska viken. Framförallt har han kommit att engagera sig för de jordlösa fattigbönderna och lantarbetarna i Bangladesh.

Under femton års tid har det blivit sju resor och ett antal reportage i Arbetaren, Syndikalisten, Fria Tidningar och magasinet Fjärde Världen. Materialet till den nu aktuella boken Ge oss jord, ge oss frihet! kommer från dessa resor och de tidigare publicerade reportagen, men har omarbetats.

Redan när jag får boken i min hand, kommer jag att tänka på Sven Lindqvists Jord och makt i Sydamerika, som var en kritisk granskning av de ofta ganska tandlösa jordreformer, som olika latinamerikanska regeringar försökte genomföra. Faktiskt läste vi den boken som kurslitteratur på Socialhögskolan, tro det eller ej.

Erixons bok är en berättelse om hur jordlösa lantarbetare organiserar sig och ockuperar så kallat khasland, mark som antingen ägs av staten eller består av de slamöar, som undan för undan bildas i floddeltat. Ockupationerna är inte illegala, de har stöd i lagar och regeringsdokument, men det krävs kamp för att få lokala myndigheter att tillämpa bestämmelserna om fördelning av jord.

När väl bönderna bemäktigat sig marken, byggt hus och kanske med hjälp av biståndsmedel lyckats borra en brunn, kan de när som helst bli utsatta för att attackeras och bli bortkörda av rika jordägare, som bestämt sig för att marken är deras.

Jordbruksmark förstörs, däms över och används till den giftslukande odlingen av jätteräkor. I tillägg har man reaktionär muslimsk fundamentalism, monsunregn, cykloner, det med klimatförändringarna stigande havsvattnet och en samvetslös korruption, inte minst inom de egna organisationerna, att kämpa emot. Oddsen är ojämna, och blir med tiden allt ojämnare.

Det är en mörk bild Erixon tecknar, och den kontrasterar starkt mot den beskrivning Lasse Berg ger i Ut ur Kalahari, som jag recenserade i våras. Berg har även han upprepade gånger besökt Bangladesh och i reportage skildrat hur livet förändrats, inte bara i huvudstaden Dhaka utan även i landsortsbyar.

Här beskrivs ett ökat materiellt välstånd – trots korruption och andra problem. Den förklaring Berg ger är framförallt, att kvinnorna i Bangladesh blivit mer jämställda än tidigare och att en allt större andel flickor går i skolan.

Detta har lett till att barnadödligheten minskat drastiskt, och att kvinnor i Bangladesh nu föder färre barn än någonsin tidigare.

Som läsare får jag svårt att ta ställning. Har Erixon rätt och Berg fel beträffande vart Bangladesh är på väg, eller är det tvärtom? Uppgifterna låter sig inte kontrolleras, och jag blir villrådig.

Jag blir också lite fundersam över Erixons agenda med boken. Är han journalisten, som vill göra en verklighet begriplig för läsaren, eller är han solidaritetsarbetaren som vill väcka opinion?

Hursomhelst är Ge oss jord, ge oss frihet! en intressant bok. Den blir inte sämre av de många fotografierna, som låter de jordlösa komma fram i levande bilder. 25 kronor av bokens försäljningspris går oavkortat till ett gräsrotsprojekt för rent vatten på ockuperad mark.

Mer läsning

Annons