Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En blodig och brutal Carmen

/
  • Den nya uppsättningen av Carmen på Uppsla stadsteater är våldsam. Musiken är opera, rock och musikal.

Det är en blodig och brutal Power-Carmen som spelas på Uppsala Stadsteater. Av Georges Bizets ursprung finns inte så mycket kvar mer än Kärleken, den starka, röda Kärleken som är störst av allt.

Annons

Carmen, världens mest spelade opera med den klassiska musiken och den välkända storyn, hade premiär 1875 under stora protester. I Uppsala spelades den för premiär i lördags.

Föreställningen börjar som en dröm, en tyst teater där skådespelarna är i ett slutet rum innan för en glasruta. Det är på polisstationen där José, Thomas Volle, och hans chef Zuniga, Andreas Grötzinger, talar om kvinnorna på cigarettfabriken. José håller en speldosa i handen och ur den flödar den kända habaneran. Han ska ju gifta sig med Micaela, det är hans mor som vill det, men José själv är inte övertygad. Så förs Carmen in på polisstationen och Josés öde är beseglat.

Frida Österberg spelar Carmen, hon är både teater och musikutbildad, hon håller sin Carmen i varje ton och replik. Det är en föreställning för både örat och ögat. Musiken är opera, rock och musikal. När Carmen hissas ner från taket, klädd i en lysande rosa klänning med yviga fjädrar och hela ensemblen är på scenen, känslorna piskas upp och musiken brusar, då är det teater som känns i hela kroppen.

Sedan finns det utdragna scener som kunde kortas betydligt, slagsmålen till exempel, de kunde ha slutat efter första smockan, jag gillar inte heller att se sexuella övergrepp på scenen. Det går att lita till publikens fantasi, den är oftast mycket tydligare än att få spelade övergrepp uppkörda i ansiktet.

Första akten är för lång, där kunde man ha brutit långt tidigare. Det hade inte förstört känslan. Tvärtom, man blir själv störd och tappar fokus, när omgivningen skruvar på sig, tittar på klockan och börjar kolla telefoner.

Regissören Anna Bergmann har plockat sönder, skruvat upp och satt ihop den välkända storyn om Carmen igen efter sitt eget huvud. Men triangeldramat, med den sävlige polisen José, Escamillo toreadoren och den starka, frihetsälskande Carmen finns kvar. – Fri är jag född och fri tänker jag dö!

Kärlekens laddning är stark. Det är en tät föreställning och den håller ända fram till det tragiska, hemska slutet.

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons