Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mörk serie med galghumor

Lotta Sjöberg bjuder på en slagfärdig galghumor i sin nya bok ”Det kan alltid bli värre”. Hon är en medsyster på färden genom existensen och i kampen för ett mer rättfärdigt samhälle.

Annons

Recension
Det kan alltid bli värreav Lotta SjöbergUtgiven av GalagoLotta Sjöberg är serietecknare och illustratör som anlitats av bland annat Svenska Dagbladet, Vi föräldrar och flera av landets olika fackförbundstidningar. Hon står även bakom facebooksidan ”Family Living the true story”.

Det har gått ett antal år sedan debuten med ”Bebisbekännelser”. Den nya boken har en större svärta och kan ses som uttryck för ett slags hopplöshet inför tingens ordning. Boken kretsar kring olika teman. Först tar hon itu med det som är den individuella tidsålderns största religion – nämligen den personliga lyckan. Allt handlar om ett lyckligt liv.

Lotta Sjöberg går raskt vidare och ställer just detta lyckobegrepp mot nästa budord i vår egocentriska tidsanda som är valfrihet. Hon konstaterar torrt och sakligt att ”sedan solidariteten ersattes av valfrihet så gäller det att göra ett lyckat val redan från start...”

Lotta Sjöberg tecknar sedan ett tvärsnitt av det globala klassamhället via tre bebisar som "valt" olika livsvägar. Den ene väljer att bli kille ”för bästa möjliga löneanspråk”, vit hudfärg, välbärgade föräldrar och med plats på solsidan. Den andra väljer att bli tjej med låg lön, tredje generationens invandrare, utförsäkrad ensamstående mamma bosatt i ett miljonprogram.

Den tredje ”väljer” att födas av en svart hiv-smittad mamma bosatt i Kongo Kinshasa. Fader okänd eftersom det rörde sig om våldtäkt. Bebisens egen framtidsutsaga lyder: barnsoldat.

Det är en satir som slår rakt i solarplexus men kan också användas som en grundkurs i vad solidaritet i grunden handlar om.

Lotta Sjöberg blandar serierutor med olika slags broderier som går på tvärs med den idylliska figurativa bilden. Ett exempel bland många är den gröna nätta t-shirten för det lilla barnet. Texten lyder: ”Born to die”. Ett annat är det blommiga broderiet med budskapet: ”Du är vackrast när du gråter”.

Hennes karaktärer brottas med en ständigt närvarande ångest. Den är frätande och många gånger nickar jag igenkännande. Den egna depressionen får sin näring av ett samhälle som blir alltmer främmande.

Till detta kan adderas en samhällskritisk ådra som inte kan låta bli att kicka till alla de där som oreflekterat och okritiskt anammar ett slags positivt tänkande in i absurdum.

”Det kan alltid bli värre” skall läsa i portioner, gärna som kvällslektyr innan du släcker lampan. Förhoppningsvis somnar du med ett milt leende på läpparna. Du är inte ensam med din ångest, självtvivel och dina värderingar om att saker och ting i det här samhället borde se radikalt annorlunda ut.

Lotta Sjöberg tycks ha en skön distans till det mesta oavsett om hon riktar sökarljuset mot allas våra liv, olika samhällsproblem eller kroppens sakta förfall. Här och var hittar jag ett släktskap med Nina Hemmingssons smått skruvade serierutor. Det är givetvis helt ok.

Under flera år har kvinnorna äntligen brutit sig in på denna annars så manliga domän. De har samtliga tillfört en ny dimension vid sidan av Arne Anka, Socker Conny och andra manliga bastarder på området. 

Ulf Lundén

ulf.lunden@daladem.se

Mer läsning

Annons