Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högt tempo i Uppsälje

/

Sommarens andra operapremiär för Emilsson.

Annons

Vi ä på OPERA, jänn i Uppsälje, så je kund int svara när du ringde!

Damen på andra sidan kaffebordet har tagit upp mobiltelefonen, någon har sökt henne före pausen. Två världar har mötts.

Denna sommar har Anders Emilsson gjort inte mindre än två operaproduktioner hemma på gården i Uppsälje: Mozarts Teaterdirektören i midsommarhelgen, och nu Giovanni Battista Pergolesis opera buffa La Serva Padrona, eller på Järnamål Piga ô Tyttgubben.

Men som brukligt serveras det inte enbart opera i den fullsatta Skifsladan. En konsertant avdelning inleder. Musikerna, med hemvist i Hovkapellet, Norrköpings symfoniorkester och Stockholmsfilharmonin, bjuder på ett varierat program, med kärlek och bröllop som genomgående tema. Järna-trubaduren Alf Granberg ger med sin övertonsrika, något otäta stämma liv åt Evert Taubes Som stjärnor små och Brudvals. Anders Emilsson smeker ur sin svarta pipa fram solot i den långsamma satsen i Mozarts klarinettkvintett, Jeanette Bjurling sjunger Griegs Jeg elsker dig, och Daniel Viklund svarar med Hugo Alfvéns Saa tag mit hjerte, med Tove Ditlevsens text.

Förstafiolisten Ingrid Olsson spelar solostämman i Anders Emilssons egen komposition Romanza, med innerlig ton i cantabile-partierna och däremellan ett eldigt spiccato. Man kan uppleva influenser från Astor Piazzolla, trots avsaknaden av bandoneón.

Efter paus blir det Pergolesi. Daniel Viklund, som själv sjunger Uberto (basbaryton), har bearbetat operan och översatt den till Järnamål. Uberto är den inbitne ungkarlen, som efter diverse förvecklingar får ihop det med sin piga Serpina (Jeanette Bjurling. sopran). Den tredje (stumma) rollen, kapten von Svirvil, görs av Alf Granberg.

Detta är bondkomik på hög nivå. Föreställningen har spelats ganska många gånger efter urpremiären 2005, och har hunnit sätta sig ordentligt. Det är tempo hela tiden, inga döda punkter. Några i publiken följer med i texthäftet, men de flesta har inga problem att hänga med i dialogen, och skratten rullar i stolsraderna.

Om man ser kulturutövande som ett entreprenöriellt (puh, bara ordet är väl avskyvärt?) företagande med lönsamhet på en konkurrensutsatt marknad, då kan man inte räkna ut att det går att ställa in ett par hundra stolar i en lada, bjuda in några musiker och sångare, översätta en italiensk barockopera till Järnamål och framföra den för fulla hus. Det ska bara inte gå, lika lite som humlan borde kunna flyga. Men som tur är gör inte Anders Emilsson sådana uträkningar.

Mer läsning

Annons