Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liten opera på liten scen

/

Den hundraåriga Skifsladan i Uppsälje måste vara en av Sveriges absolut mest intima operascener, med ett scengolv på kanske femton kvadratmeter, publiken på noslängds avstånd och musikerna, en stråkkvartett förstärkt med kontrabas, valthorn och klarinett, uppe på skullen.

Annons

Här på gården har Anders Emilsson, klarinettist, dirigent, kompositör och kyrkomusiker, vuxit upp, och här har han nu för trettonde året bjudit in till opera i miniformat. Men innan operaföreställningen tar sin början förflyttar Anders Emilsson publiken till 1914, det år då ladan byggdes. Han vevar upp en gammal resegrammofon, och När ljusen ska tändas därhemma tonar ut, med äkta 78-varvsbrus. Så gör musikerna entré, damerna i kreationer anno dazumal, herrarna i kavajkostymer av modernare snitt.

Lättsamt berättar Anders Emilsson om livet i byn, i Sverige och i världen det dramatiska året 1914, det år då skotten i Sarajevo föll och det första världskriget bröt ut. I Sverige var klassklyftorna avgrundsdjupa och fattigdomen skriande, och var femte svensk hade utvandrat till Nordamerika. Kampen för kvinnlig rösträtt pågick och skulle krönas med framgång först sju år senare. Dan Andersson reste runt och organiserade nykterhetsloger, till dess att han bestämde sig för att på allvar satsa på sitt författarskap och bokdebuterade med Kolarhistorier.

Berättelsen illustreras av musik med stark koppling till 1914, alltifrån Peterson-Bergers Intåg i Sommarhagen och Calle Jularbos Livet i finnskogarna, båda publicerade 1914, till Bela Bartóks Rumänska folkdanser, där primarien Ingrid Olsson visar sig ha ett zigenskt glöd i stråken. En Ernst Rolf-kuplett, Mitt svärmeri, exekveras av John Haque med väloljad tenorstämma och halmhatten tryckt mot bröstet. Järna-trubaduren Alf Granberg, mannen med de vackra rullande tungspets-r-en och den underfundiga gestaltningsförmågan, kan sin Dan Andersson. Vi får höra ett par av Thorstein Bergmans tonsättningar, men också dikten En gamling, känslosamt deklamerad.

I Skifsladan sitter publiken skyddad för regnskurarna, men inte för kylan och blåsten, det fläktar friskt genom de glesa brädväggarna. Lite värmande kaffe sitter bra i pausen, innan det blir opera.

En av Mozarts minsta och minst kända operor, Teaterdirektör’n, står på programmet. Anders Emilsson har själv bearbetat librettot och strukit stora partier talad dialog. Handlingen har förflyttats just hit till Uppsälje, där operans primadonna blivit sjukskriven, just när det drar ihop sig till premiär. Men Arbetsförmedlingen i Vansbro anvisar inte mindre än två sopraner att söka jobbet.

Mellan de två divorna, Emma Frost och Anna Eklund Tarantino, utspelar sig en bitter tvekamp, och teaterdirektören Anders Emilsson och operatrubaduren Alf Granberg lyckas aldrig riktigt överlägga med varandra om vem de ska anställa. Tvekampen blir allt mer fysisk, Nattens drottning blir Dagens brottning, och stildomaren John Haque har fullt sjå att gå emellan och utdela gula kort. Men så ordnar det upp sig till slut, fred mäklas och båda två blir anställda – på villkor att de ska hjälpa och komplettera varandra, i stället för att konkurrera.

Hejdlöst roligt är det, och den fulltaliga publiken – inte en enda stol är ledig – stortrivs trots kylan. Operaintresset verkar starkt i Västerdalarna, i augusti drar Anna Eklund Tarantino igång sin operafestival i Dala-Floda. Förmodligen skulle publiken räcka till att fylla Skifsladan till ytterligare några repriser av Teaterdirektör’n, midsommarhelgens två föreställningar verkar ha varit i minsta laget.

Mer läsning

Annons