Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny biografi om Janis Joplin

/
  • Janis Joplin uppträder på Newport folkfestival 1968. Det är 40 år sedan.FOTO:SCANPIX

Annons


Love, Janis
Laura Joplin
Översättning:
Eva Haskå
Frank

”När Janis sjöng satsade hon allt. När hon äntrade scenen var det som att tända en tusenwatts glödlampa.”
Citaten är hämtade från biografin Love Janis. Det handlar om en av rockhistoriens absolut största artister genom tiderna - Janis Joplin. Hon dog av en överdos heroin på ett hotell i Los Angeles 1970. Hon blev endast 27 år gammal.
Nu har lillasyster Lauras biografi, Love, Janis, översatts till svenska. Boken är en kärleksförklaring till Janis Joplin som bara hann med fyra år i strålkastarljuset innan hennes livslåga blåstes ut.

I den omfattande och detaljrika biografin hittar vi först de olika farmarsläktena som till slut förenas i giftermålet mellan Seth Ward Joplin och Dorothy East. Janis Joplin, deras förstfödda dotter, var det första barnet i respektive släkt som föddes i en stad (Port Arthur) och inte på en bondgård. Hon var med andra ord den första som fick kulturell stimulans utöver radion eller kyrkan. Modern anammade Benjamin Spocks bok Sunt förnuft i barnavård och barnuppfostran. Det handlade framför allt om att visa barnen kärlek och respekt.
Enligt Laura var barndomen lycklig. Böcker var viktiga och ett sätt att väcka respekt hos föräldrarna. De lyssnade på sina barn och respekterade deras åsikter. Janis var frispråkig i skolan. Något som inte föll i god jord hos lärarna. Janis hade inte fostrats efter traditionella viktorianska normer. Att var tyst och undanskymd. Janis hade goda betyg men inte i ordning och uppförande. ”Måste bättra sig, kommer att få underkänt om hon inte slutar prata.” Så lät det genom hela high school.
Janis Joplin kom tidigt i kontakt med beatniksattityden. Hon föraktade folk som byggde sin självuppfattning på ytlighet och yttre skönhet. Hon revolterade tidigt via sitt sätt at klä sig. Janis var full av bultande liv. Det fanns inget mellanläge. Allt skulle göras på en gång. Beatlitteraturen var politiskt laddad. Rasrelationer hade en framträdande plats. Något som emellanåt glöms bort. Eftermälet brukar enbart stavas droger och flum. Janis Joplin protesterade mot raslagarna och segregationen i det amerikanska samhället. Hon fick ta emot spott och spe från klasskamraterna. De kallade henne ”negerälskare”. Och där någonstans börjar Janis utanförskap att växa.
Janis var självständig och vägrade hålla tyst inför olika auktoriteter. Hon var utlevande och krävande. Här skönjer man en rak linje fram till det tragiska slutet. Upproret fick ett eget värde att ständigt hålla sig till.
Systern Laura beskriver ingående hur upproret drabbade föräldrarna. Kaos uppstod till slut i hemmet. Obönhörligen lossade banden mellan Janis och de övriga familjemedlemmarna. Hon fick tidigt rollen som tuff brud i killgängen. Hon svävade ut sexuellt och var tillsammans med både pojkar och flickor. Alkoholen blev inkörsporten till andra droger.

Janis Joplin drog till Los Angeles och Venice i början på 1960-talet. Sommaren 1962 skrev hon in sig vid University of Texas i Austin. Hennes huvudämne var konst men hon ägnade sin mesta tid åt den framböljande folkmusikrörelsen. Hon ingick i en grupp som uppträdde på studentkåren. Sedan bar det iväg till San Francico. Bohemlivet höll på att knäcka henne redan då.
Hon flyttade hem till Port Arthur på våren 1965 efer en lång period med amfetamin och alkohol. Det verkade som Janis försökte anpassa sig till att leva ett vanligt liv. Hon förberedde sig på ett giftermål. Men friaren svek vilket tog henne mycket hårt. Den inneboende kreativa drivkraften fick henne ut på scenen igen. Snart skulle hon slå igenom på bred front.
1966 fann Janis en ny gemenskap i hippierörelsen Haigth-Ashbury. Det dröjde inte länge förrän hon var sångerska i legendariska Big Brother and the Holding Company. Nu började marschen mot de stora festivalerna i både USA och Europa. Janis Joplin personifierade den nya ungdomsgenerationen. Det fanns en samhällskritik, ett slags revolutionärt tänkande och en demokratisk utopi som man försökte leva upp till. I bandet gällde demokrati. Det var en kollektiv röst men de kommersiella krafterna satte in. Vad som en gång var en lek hade plötsligt blivit blodigt allvar. Janis bröt upp och bildade ett nytt band med bara professionella musiker.
1969 beskriver systern Laura som ett år präglad av förvirring, drogmissbruk och en omåttlig alkoholkonsumtion.

Laura Joplin publicerar ett antal brev från Janis som hon skickade hem till föräldrarna under sin korta men intensiva karriär. Här finns gott om tecken på både skam och skuld samtidigt som hon är mycket stolt över sin egen framgång i musikbranschen.
Hon hade ett mycket kluvet förhållande till både uppväxtorten och föräldrahemmet. Biografin påminner oss om att 60-talet var det mest kreativa och nyskapande decenniet i rockhistorien. De sinnesutvidgande drogerna betydde mycket. Men priset var högt. Många dukade under, bland annat Jimi Hendrix, Janis Joplin och Jim Morrisson. Andra överlevde mot alla odds.
Laura Joplin främsta syfte är att försöka skildra människan bakom all denna bråte av kändisskap och förlorad kontakt med både sig själv och verkligheten.
Janis egna ord är trots allt de starkaste inslagen i denna biografi - inte minst kärleksbreven i slutet av hennes liv. De är skrivna av en ung kvinna som inte har döden i tankarna utan som vill leva hela vägen ut. Numera står hon staty i sin hemstad.
ULF LUNDÉN

Mer läsning

Annons