Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny larmrapport om vårt arbete

Annons


Efter Taylorismen
Organisation och ledarskap
i ett svenskt högteknologiskt företag
Kristina Finnholm
Stressforskningsinstitutet

Att den nya kapitalismens kultur skapar ofria människor borde stå klart för var och en med minsta analysförmåga. Richard Sennet, professor i sociologi, skrev häromåret om fenomenet i debattboken "Den nya kapitalismens kultur (Atlas förlag). Ja, det var länge sedan som staten och storkapitalismen skapade gemensam trygghet med långvariga relationer. Sennet påpekade bland annat att när de stora institutionerna fragmenterats har även människors liv blivit fragmenterade.

Sennet framhöll Sverige och Norge som goda samhällsexperiment. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen visade att stabila samhällen inte är ekonomiskt stillastående. Här fanns en lyckad kombination av relativ stabilitet med tillväxt. Dessutom hade vi internationellt sett lyckats bevara en rättvisare fördelning av välståndet och en allmänt sett högre levnadskvalitet än USA och England.
Så är inte längre fallet. Sverige av i dag befinner sig också mitt i den nya kapitalismens kultur. I dagarna kom forskaren Kristina Finnholms uppsats "Efter Taylorismen – organisation och ledarskap i ett svenskt högteknologiskt företag". Hennes forskning är skakande läsning som borde få stor uppmärksamhet. Finnholm vill inte ha den gamla industriproduktionen tillbaka. Den så kallade Taylorismen med sitt löpande-band-system och strikta hierarkier. Den fysiska arbetsmiljön har på många sätt förbättrats men inte den psykosociala arbetsmiljön. En ny människa håller på att skapas. Någon som förkastar sin historia och släpper taget om sitt förflutna. En människa som lever i kortsiktighet. "Marknaden har blivit den odiskutabelt överordnade norm som formar människor," skriver Kristina Finnholm.

Den sociologiska forskningen har länge visat att de flesta människor inte fungerar på det sättet. Vi behöver en ständigt pågående livsberättelse som innehåller en bekräftelse om att vi är duktiga "hantverkare" samtidigt som vi gläds åt de erfarenheter vi varit med om. Det nya idealet inom arbetslivet liknar mer drömmen om den köpglada konsumenten. Den som är beredd att förkasta allt gammalt och ersätta det med nya prylar även om de gamla tingen är fullt funktionsdugliga.

I dessa dagar, då varslen duggar tätt och arbetslösheten förväntas öka på nytt, finns ingen marginal eller sociala hänsyn hos arbetsgivarna längre. Kristina Finnholm påpekar mycket riktigt att ökad tillväxt automatiskt inte leder till fler jobb. Just detta mantra – tillväxt – framstår som en fundamentalistisk religion. Ett slags naturlag som icke går att ifrågasätta. Många har förlorat sina jobb även i tider då företagen redovisat rekordvinster.

Enligt Finnholm struntar många företag i sina anställda. Begreppet fast anställning är ingen garant för fortsatt arbete. Det kan ändras på ett ögonblick. Hon påpekar att det finns en övertro på konsulter. Många företagsledningar saknar självförtroende och sätter sitt hopp till denna konsult vars affärsidé faktiskt är att både vara försäljare och rådgivare. Hur många kan kritiskt granska konsulternas förslag och rekommendationer? I praktiken är det just konsulterna som styr företagen på marknaden. Alla skräms till tystnad och ekorrhjulet snurrar snabbare. Ingen vågar protestera. Alla är utbytbara. Stressen ökar precis som utslagningen. Den som inte står pall för trycket har inget på jobbet att göra. Problemet är ditt, ingen annans. Skall vi ha ett sådant arbetsliv? Är det en naturlag? Hur långt skall marknadskrafterna styra? Arbetslivsinstitutet lade Fyrpartialliansens ned. Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser blev inte bättre av det. Kristina Finnholm larmar. Är det någon som vill lyssna?
ULF LUNDÉN

Mer läsning

Annons