Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pjäsen klär av Reinfeldt

/
  • Scen ur pjäsen Det sovande folket som visar upp vad Fredrik Reinfeldts dystopiska manifest egentligen innebär. Foto: Lanna Olsson

Att boken Det sovande folket i stort sett har raderats ut är ingen överraskning när den återigen finns tillgänglig på nätet. Boken, som numera inte ens finns på bibliotek, skrevs 1993 som ett debattinlägg av den dåvarande 27-årige riksdagsledamoten och MUF-ordföranden Fredrik Reinfeldt, delvis inspirerad av dystopiker som Georg Orwell och sf-författare som Ray Bradbury. I ett inledande kapitel målas ett samhälle upp där folket delas in i Dårar eller Sovhjärnor, dårarna arbetar oreflekterat och sovhjärnorna lever ett totalt passivt liv med en fjärrkontroll inopererad i armen.

Annons

Recension”Det sovande folket”Manus: Johanna Emanuelsson.
Scenografi: Liv Pettersson.
Musik: Kalle Dahlgren.
Medverkande: Sanna Persson Sannerholm, Emma Appelblad, Ellen Gehlin, David Andersson, Martin Skoglund, Kudzai Chimbaira, Agnes Hargne Wallander, Thomas och Pasi.
Teater Alma, Stockholm

Denna pinsamhet följs av kapitel innehållande mer eller mindre snusförnuftiga slutsatser om ett folk drogat av bidragsberoende samt en fejkad dagbok skriven av en ung, klok kvinna som stiger upp före klockan ringer, källsorterar och funderar över om det är mödan värt att skaffa sig en kille.
Alltsammans avslutas med en rörande berättelse om Fredrik och de andra killarnas kampanj, inspirerade av We are the world-galan, där man samlade in 225 000 kronor bland landets värnpliktiga för att skicka till det svältande Afrika.
Om alla tar sitt ansvar för sina liv och även har medkänsla med omvärlden, reser sig upp i bussen för äldre och tar sig i kragen kan Sverige åter bli en nation att räkna med, om man gör upp med det totala passiviserande inflytande som 53 års socialdemokrati haft på folket.
Av detta föga upphetsande stoff har Det sovande folket – teatergruppen som skapats för denna uppsättning – gjort något av den bästa politiska teater jag sett på stockholmsscenerna på många år. Intressant nog med så lite distans som möjligt till stoffet, vilket innebär att man i stort sett inte lagt till en enda replik, allt som sägs i pjäsen är direkta citat ur Fredrik Reinfeldts bok.

Vänstern har ofta beskrivits som naiva romantiker, men i Det sovande folket paras det, om man är en smula välvillig, som skulle kunna kallas ungdomlig entusiasm hos Fredrik Reinfeldt med cynisk övermänniskoideologi och klämkäcka budord som ska ersätta det förlegade Gamla Testamentets tio Guds bud. Knarka inte! och Behåll barnasinnet – skratta ofta är några av dem.

Dramatikern Johanna Emanuelsson har utifrån detta stoff tillsammans med ensemblen skapat ett slags mycket effektiv nummerrevy, där den unge moderaten trosvisst mässar fram sina sanningar, totalt omed­veten om sin brist på humanism och med stor emfas. Dystopiscenerna och de politiska pamfletterna varvas med att två alldeles tvättäkta hemlösa män ytterst gripande berättar sina historier om arbetslöshet, utbrändhet, missbruk och psykoser, utslagna icke- individer som inte längre räknas som människor i Fredrik Reinfeldts vinstmaximeringssamhälle bränner det verkligen till.

När pjäsen avslutas med ett galajippo för att hjälpa de stackars utslagna genom en insamling, med glitter, papptrumpeter och dunkande technomusik avslöjas slutligen ihåligheten i den politik de nya moderaternas politik, den totala bristen på empati som den till synes så sympatiske Fredrik Reinfeldts budskap egentligen är.

Vad som gör både uppsättningen och gruppen Det sovande folket så övertygande är att här spelas inte politisk plakatteater. Det är med stort allvar och även respekt som man tar sig an Fredrik Reinfeldts ord, man parodierar inte utan låter texten verka i sin aningslösa enfald. Dessutom bjuder man på ett stycke sprakande vital teater som gör att man lämnar lokalen som efter en ovanligt bra film – lite hög och lycklig över att någon äntligen tar bladet från munnen och bjuder in till seriös debatt.

Lena S. Karlsson

Mer läsning

Annons