Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Siljansnäs förr och nu

/

I serien Dalarnas sockenfilmer har elva provinser sammanställts och digitaliserats. Nu har turen kommit till Siljansnäs.

Annons

Filmen, eller de rörliga bilderna har i hundra år gett oss möjligheten att resa i tiden och kanske drömma om att det var bättre förr.

Vi har privat- och amatörfilmat sedan 1930 - talet då 8mm-kameran lanserades. Ur ett etnologiskt och kulturhistoriskt perspektiv är dessa så kallade icke-fiktiva filmer om 1900-talets vardagsaktualiteter av mycket stort värde.

I serien Dalarnas sockenfilmer har elva provinser sammanställts och digitaliserats; Bjursås, Enviken, Falun, Gagnef, Leksand, Ludvika, Rättvik, Stora Skedvi, Svärdsjö, Torsång och Åhl.

Syftet med projektet är att inventera, fördjupa kunskapen om och på olika sätt tillgängliggöra en filmskatt där spontaniteten och närvaron är det unika snarare än dramaturgi och skärpa. Nu har turen kommit till Siljansnäs.

Under två år har hembygdsföreningens projektgrupp i Siljansnäs arbetat med äldre filmer men också med nytt material. Det har resulterat i en 160 minuter lång film ”Siljansnäs – från förr till nu”, med en huvudfilm och ett stort bredvidmaterial samlat på en dvd.

Mestadels genom handkamera, återuppstår fragmentariskt en bygd och människor från mitten av 1950-talet och framåt genom årets alla skiftningar. Bonussekvensen fördjupar sig i Siljansnäs företagsliv av idag.

Samhället, miljön, bebyggelsen, arkitektur, hantverk, natur, skog, lantbruk, fritid, undervisning, skola, kyrkan, de äldre och barnen, ja, det flesta sockenfilmsingredienser finns med och upplevelsen, inte minst på grund av Birgitta Dahlins berättarröst och Johan Riis musik, är stark av både förändring men att tiden också gärna fått stå still.

På ett djupare plan kan en sockenfilm frambringa just den känslan. Det betyder inte att idyllens lilla värld förlorat sin dragningskraft i nutid. Tvärtom. Så länge som nationalstaten sätter ramarna för våra liv, välkomnar vi det internationella som en nödvändig vädring av en instängd värld.

Men nu när globaliseringen är norm – med dess ständiga krav på föränderlighet, konkurrens och anpassning – ser vi också sockenfilmen som en dröm om den lilla världen och den homogena kulturen. Med andra ord; utöver det den berättar som film säger den också något om betraktaren.

De senaste 100 åren har slitit och ryckt i vår landsbygd. Det är en av flera upptäcker när man studerar en sockenfilm som fragmentariskt visar hur en liten värld fungerade förr. Mot den lilla världen står en allt större värld, både brutalare och mer lockande.

Den ordning eller idylliserade världsbild som en utmärkt sockenfilm som ”Siljansnäs – från förr till nu” gestaltar kommer inte att bestå i sin litenhet. Men drömmen om det lilla och hanterbara fortsätter vi hålla hårt om.

Reportage i tv och tidningar om hus, mat och pyssel syns oändliga. Vi ser den drömmen också i vurmen för kulturarvet. Ett kulturarv som i bästa fall är grunden för utveckling. I sämsta fall krymper den tillvaron.

Annons