Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturrådsböckerna tillhör alla!

Vem önskar bibliotek som utan debatt censurerar utbud och mångfald? Det frågar sig författaren och krönikören Lena Kallenberg.

Annons

 Varje år subventionerar Statens Kulturråd litteratur med 39 miljoner kronor. De så kallade kulturrådsböckerna kan ofta ses på särskilda hyllor i biblioteken med sin etikett att de just kommer från Kulturrådet. Märkningen sker förmodligen i gott uppsåt för att locka kommuninnevånarna till läsning.
Böckerna har passerat Kulturrådets maskineri av arbetsgrupper bestående av författare, översättare, ämnesexperter och bibliotekarier med särskild kompetens. De har nämligen fått bidrag för att de främjar mångfald, kvalité och fördjupning.

Vi har ju i Sverige en politisk enighet om att subventionera god litteratur och dessutom distribuera den till en kostnad av 25 miljoner så den ska nå ut till våra folk- och skolbibliotek och i förlängningen till medborgarna. Allt för att främja läsandet och mångfalden.
Sedan länge pågår inte bara en lite skamfylld marknadsföring av dessa böcker utan också ett undanhållande av dem. Ofta säljs de ut till ett extremt billigt pris och finns då inte längre till utlån. Det förekommer att lådorna med de s.k. Kulturrådsböckerna inte ens öppnas och när de stått en tid gör man sig av med dem. De katalogiseras inte och når aldrig bibliotekshyllorna.

Det finns en inställning från bibliotekshåll att de så kallade kulturrådsböckerna är svåra och otillgängliga och tendensen är att ge företräde åt den litteratur som marknaden håller fram, den som störtexponeras på pockettoppen och i handeln. Det svär mot folkbibliotekens uppdrag att erbjuda en litterär bredd och att guida kommuninnevånarna i bibliotekens hela bokutbud.
I en Dalakommun, som inte alls är särskilt kultur-ovänlig utan snarare typisk, sålde biblioteket ut hundratalet nyutgivna titlar. Ett axplock säger att det inte ens handlar om särskilt otillgänglig litteratur. Där fanns till exempel: Vardagsord – Charles Dickens i urval av Jan Myrdal, Ordens asyl- en inledning till den moderna exillitteraturen, Du sköna nya hem – Om utförsäljningen av Allmännyttan av Kent Werner och romanen Torget – en kärlekshistoria av Barns Pratjovitj. Böcker som tillsammans med många andra nu inte kan nyttjas av låntagarna.

En författare som Barns Pratjovitj blir inte enbart censurerad i sitt hemland Vitryssland utan också på folkbibliotek i Sverige. Sker det av illvilja, en moralisk eller politisk indignation över innehållet? Nej, det är tyvärr resultatet av en icke-debatt som lett till att viktiga frågor degraderas till administrativa överväganden.

Lena Kallenberg