Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kvinnans roll var central förr i tiden

Om livet förr, om självhushållning och om kvinnorna i Ore i början av seklet ­berättar den nya boken Kwinnfôlksjäro av Anna Kjellin och sex andra Orekvinnor.

Annons

– Vi vet ju ingenting om hur det var förr i tiden, sa en av Anna Kjellins döttrar, och så var projektet i gång.
Anna Kjellin är ursprungligen från Göteborg, gift med en Orekarl, bor delvis i Ore och även engagerad i flera olika föreningar.

– Min dotter hade rätt, vad vet vi och yngre människor i dag om självhushåll, om att ta till vara allt, att leva utan el och allt det arbete framför allt kvinnorna gjorde? säger Anna Kjellin.
Anna tog kontakt med sin svägerska, Berit Wickman och Annki Elings Blomberg, Ore bibliotek, Ore Hembygdsförening och Rättviks kommun som kunde dela ut bygdepeng för att finansiera boken.
Lina Sjödin har varit bildredaktör.

Barbro Alfredsson, Elvi Strandberg, Emmie Sjödin, Inga Persson och Ulla Broberg har tillsammans med Anna och Berit intervjuat en mängd människor i Ore och frågat dem om bland annat fäbodliv, slakt, hemsjukvård, kläder och fester.
Arbetet med boken började i september 2011.
Boken släpptes under högtidliga former på Ore bibliotek förra veckan.
– Vi har tänkt i en överlevnadsaspekt när vi valde ämnen till boken. Livet var för många oändligt hårt, något bättre för de med en bit mark. Människor som inte hade mark, till exempel arbetare som arbetade med att bygga järnvägen hade det otroligt hårt. Många berättelser är sorgliga och allt kan vi inte berätta. Det finns det som är för privat, säger Anna.

– Det har varit mycket inspirerande att lyssna på berättelserna. Jag har till exempel intervjuat min 100-årige morbror och han beskriver också om hur man kämpade i vardagen, säger Barbro Alfredsson.
Berättelserna börjar från 1920-talet och det var också under 20- och 30-talen livet var som hårdast i Ore.
De som hade lite mark och kanske en ko hjälpte dem som inte hade något att äta. Därför var det ingen som svalt. Boken berättar också om livet i Ejheden, den isolerade byn långt från alla andra byar, där det gällde att hålla sams, hjälpa varandra och ta till vara allt.
Numer finns ingen bofast kvar i Ejheden.

– Vi lärde oss mycket av ­våra föräldrar. Min far Walter Wallner sa alltid att det var kvinnan som höll ihop familjen. Fanns ett rejält fruntimmer i familjen gick allting bra. Utan mamma hade vi hamnat på fattighuset. Min far berömde alltid mamma och kvinnan hade en avgörande roll eftersom männen ofta jobbade borta och kvinnorna fick ta ansvar för hem och barn, berättar Elvi Strandberg.

Katarina Cham/DT