Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Långa väntetider hindrar skogsvård

Skogsägaren Ingvar Karlsson har hamnat i kläm: en del av hans marker har av skogsstyrelsen klassats som nyckeltbiotop. Och trots att han har rätt till ersättning för skyddet, lär han få vänta i åratal på pengar som behövs för skogsvård på annat håll.

Annons

Ingvar Karlssons fastighet i Venjan är på 25 hektar. På tre hektar står det ungskog. På 17 hektar står 30-årig skog. Skogsskötseln är efter­satt på dessa 17 hektar av förre ägaren. Ingvar vill komma i kapp så att det så småningom blir fint timmer.
Han vill avverka på de resterande sex hektaren. Först fick han grönt från skogsstyrelsen men så kom det in en anmälan om listade arter.

Skogsstyrelsen kollade och hittade rara garnlav, vedticka, dvärgbagarlav, kolflarnlav.
Skogsstyrelsen klassade området som nyckelbiotop.
Därmed har Ingvar Karlsson rätt till ersättning av staten eftersom han förlorar inkomsterna från marken.
Avverkningen beräknas brutto i runda slängar ge en 400 000 kronor.
Men skogsstyrelsen får inte tillräckligt med pengar av regeringen.
– Markägarna kommer i kläm, medger Johan Åberg på skogsstyrelsen centralt och förklarar:
– Vi har påpekat gång på gång för regeringen att vi behöver tre gånger så mycket pengar som vi får för det här. Just nu får vi 140 miljoner kronor per år för olika markskydd. Runt 105 miljoner av dessa går till biotopskydd.
– Enligt miljömålen borde vi ha skyddat 80 000 hektar 2010. Nu är vi uppe i 65-70 procent av detta. Enligt ett nytt förslag ska vi skydda ytterligare 30 000 hektar. Med de pengar vi får nu kommer det att ta ytterlige 25 till 30 år innan vi når målen, säger Johan Åberg.

Ingvar Karlsson har rätt att avverka det mesta av de sex hektaren som skogsstyrelsen förklarat för nyckelbiotop, så länge han inte fått ersättning.
– Men det vill jag förstås inte. Visste jag bara att jag får ersättningen i rimlig tid skulle jag börja satsa på den eftersatta delen av fastig­heten i alla fall, säger Ingvar Karlsson.
– I Dalarna, Värmland och Gävleborgs län är vänte­tiden på ersättningen i dag fyra-fem år – i bästa fall, berättar Johan Åberg.
Men även om Ingvar Karlsson skulle bestämma sig för att avverka i alla fall lär han inte hitta någon seriös köpare för virket.
– Det finns ingen som vill köpa sådant virke. Då tappar man ju miljöcertifieringen, säger skogsägarföreningen Mellanskogs Johan Danielsson och fortsätter:
– Tyvärr är Ingvar Karlsson inte den enda mark­ägaren som kommit i kläm på det här viset. Något måste hända för att lösa det här problemet som drabbar så många.

Rosa Golzio/DT