Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lärdomar av dagens ekonomiska och sociala nödläge

Riksdagen ska som vanligt i slutet av december besluta om Sveriges budget för 2014. Debatten har främst handlat om oppositionens förslag om att hindra en enskild skattesänkning, om formalia och om talmannens utsvävningar i denna maktstrid.

Annons

Dessvärre flyttar detta fokus från det som borde vara den självklara debatten för det politiska Sverige. Är den samlade ekonomiska politiken som föreslås tillräckligt effektiv och kraftfull för att kunna göra något åt massarbetslösheten? Tyvärr inte!

Redan förra sommaren skrev vi i vår bok ”Åter till full sysselsättning” att vi i över 20 års tid har suttit fast i en ekonomisk politik som inte åstadkommit annat än fortsatt massarbetslöshet. Idag går fortfarande ekonomin i både Sverige och övriga Europa på tomgång.
Någon snabb ljusning av det allmänekonomiska läget finns inte heller i sikte. Tvärtom har vi för tillfället deflation som bekräftar bilden av en svag allmänekonomisk utveckling.

I Sverige saknar omkring 400 000 personer ett arbete att gå till, och långtidsarbetslösheten har nästan fyrdubblats. Det är katastrofala siffror. Detta är också en spegling av en svag inhemsk efterfrågan, i form av konsumtion och investeringar, som verkar som en broms på både tillväxten och sysselsättningen.
Både efterfrågan och tillväxten är svag i flertalet EU-länder. Omfattande sparpaket har slagit mot tillväxt och arbetslöshet, och tvärtemot dess syfte så har dessa snarare förvärrat skuldproblematiken.

Det är dags att dra lärdomar av dagens ekonomiska och sociala nödläge. En sådan är att den nyliberala tron på den självreglerade marknaden inte fungerar när den möter verkligheten. Marknaden är inte tillräckligt effektiv för att på egen hand skapa ekonomisk balans och bidra till väsentliga förbättringar av arbetsmarknadsläget.
En annan lärdom är att de negativa tillväxteffekterna av åtstramningspolitiken visat sig vara betydligt större än vad man tidigare kunnat förutse. Genom ökade makroekonomiska kunskaper vet vi idag att de senaste årens finanspolitiska åtstramningar snarare har fördjupat problemen med en alltför låg tillväxt, som i sin tur försvagat de offentliga finanserna.

En tredje lärdom är att tyngdpunkten på penningpolitiska stimulanser i kombination med strukturåtgärder inte varit tillräckliga för att dra igång ekonomin och minska arbetslösheten.
Slutsatsen av dessa lärdomar är att vi måste aktivera finanspolitiken för att öka efterfrågan i ekonomin. Det grundläggande problemet är bristen på arbetstillfällen. Därför behöver efterfrågan på arbetskraft stärkas genom att man investerar sig ur krisen.

De totala investeringarna har släpat efter under en lång period, samtidigt som det finns gigantiska investeringsbehov på många centrala områden. Vi har alla blivit medvetna om dagens stora investeringsbehov i järnvägsnätet, och i andra delar av infrastrukturen, t.ex. elnäten.
Bostadsbristen är stor och betydande investeringar behöver göras i nya bostäder under många år framöver. Dessutom är det nödvändigt med en upprustning av miljonprogrammet för att denna del av bostadskapitalet inte ska förfalla. Investeringar krävs också för att kunna effektivisera energianvändningen i bostadssektorn. Ska vi klara klimatomställningen är det nödvändigt med att redan idag göra stora investeringar.

Dessvärre är inte detta möjligt med dagens enögdhet och fastlåsning i den ekonomiska politiken. Vi behöver modernisera vår syn på detta genom att avskaffa nuvarande överskottsmål och att göra lånefinansiering av infrastruktursatsningar till huvudregel.
Med dagens enprocentiga ränta på 10-åriga statsobligationer är det oförnuftigt att inte göra det. Med denna utgångspunkt bör socialdemokratin ta fram ett omfattande investeringsprogram som inte tränger ut nödvändiga välfärds- och utbildningspolitiska satsningar.

På så vis kan ekonomin få kraftfulla stimulanser, som också är den enda möjligheten för att på trovärdigt sätt minska arbetslösheten och få igång ekonomin.
Den ekonomisk-politiska debatten borde handla om massarbetslösheten. Men tyvärr finns det betydande risker för att även 2014 blir ett förlorat år för alla dem som saknar ett jobb.

Stefan Carlén
förbundsekonom Handels Christer Persson, fristående utredare och författare