Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars-Erik Bergström är en domare med många svåra mål bakom sig

Annons

Ni har säkert läst rubrikerna - "Moramördaren fick 10 år" eller "Livstidsdom för Äppelbomordet". Mannen bakom rubrikerna heter Lars-Erik Bergström. Som lagman vid Mora Tingsrätt är han den som avkunnat domen. Ett jobb han tar på största allvar. Vägen dit inleddes när han fortfarande jobbade som gruvarbetare i Grängesberg och arbetsgivaren fick lov att spara.
- Då fick vi lov att plugga på arbetstid istället, och eftersom jag insett att allt vi gör i livet är juridik valde jag det, säger Lars-Erik.

På sin stol i rättegångssalen ser domare Lars-Erik Bergström bestämd och respektingivande ut. Han talar med hög och stabil stämma och fördelar strikt ordet mellan parterna. När man möter honom utanför Tingssalens tunga dörrar förändras bilden. Han är inte särskilt stor, börjar bli lite gråhårig och svarar kort men vänligt på alla frågor. Bilden av en ödmjuk man som tar jobbet på största allvar träder fram.
- Jag är aldrig nervös i rätten, men spänd såklart. Man måste skärpa till sig, det handlar ju om människors liv, förklarar han.

Lars-Erik Bergström har jobbat som domare i drygt tio år. Hans första tjänst var i Falun. Under årens lopp har det blivit många mål, mycket rutinärenden såklart, men också riktigt uppmärksammade eller känslomässigt svåra mål som han minns väl.
- Det svåraste mål jag har haft var när jag jobbade i Falun och en kvinna stod åtalad för att ha dödat sin dotter. Dottern led av Huntingtons sjukdom. Hon plågades fruktansvärt och ville bara dö så mamman hjälpte henne att ta sitt liv. Det var så oerhört sorgligt. Det slutade med att mamman blev friad, medhjälp till självmord är inte straffbart, berättar Lars-Erik.

Det mest uppmärksammade målet som Lars-Erik har dömt i är mordet på Marie Samuelsson i Äppelbo 2003. Hon mördades av sin sambo som grävde ner kroppen i trädgården där paret bodde. Sambon dömdes till livstids fängelse. Nu senast dömde han i det uppmärksammade så kallade Moramordet. En man i 20-års åldern dödade en 15- årig flicka från Mora och gömde hennes kropp på en byggarbetsplats. Killen dömdes till 10 års fängelse, men han har nu överklagat domen.
- De mord mål man haft minns man. Det är utöver det vanliga att någon tar en annan människas liv. Moramordet nu senast var särskilt hemskt eftersom det var en så pass ung tjej som blivit mördad, hon var ju nästan ett barn, säger Lars-Erik.
Men den mediala uppmärksamheten är inget som stör honom. Han har blivit van med åren. Han erkänner att visst finns det en press på domare från medierna men man måste lära sig att stå emot. Istället för att påverkas gör de att han tänker till extra.
Det svåraste med jobbet säger Lars-Erik är det tunga ansvaret. Att man tar så oerhört stora beslut om andra människors liv. Men det värsta är ändå när det är barn som far illa, då är det jobbigt berättar han.

Hur tänker man när man ska bestämma sig för om en person är skyldig till ett brott?
- Det beror ju på vilka bevis som finns. Till exempel om personen har erkänt så är det ett starkt bevis, då blir det lättare. Annars är det logiskt tänkande som gäller, vad är det som verkar troligt, stämmer personernas påståenden med bevisningen? Men det varierar från fall till fall. Variationen är tjusningen med jobbet.

Funderade på att bli journalist


Om Lars-Erik Bergström inte hade blivit domare så skulle han nog ha blivit journalist. I unga år frilansade han för den lilla syndikalistiska tidningen Arbetaren. Men intresset för juridiken fanns redan då. Många av artiklarna var arbetsplatsreportage eller juridiska artiklar om arbetsrätt. Någonstans här insåg han att allt vi gör i livet är juridik.
- Allt är ju reglerat i lagar eller förordningar. Om du köper något så regleras det i köplagen. Om du gifter dig eller skaffar barn så finns det bestämmelser i äktenskapsbalken. När du betalar skatt eller blir anställd så kommer lagstiftningen in. Slutligen bestämmer ärvdabalken vad som händer när du dött. Hela livet, som ju är ett samspel med samhället och dina medmänniskor, består av handlingar och situationer som nästan alltid kan etiketteras på något juridiskt sätt, förklarar han.

Samtidigt som Lars-Erik frilansade för Arbetaren jobbade han vid gruvan i Grängesberg utanför Ludvika. Han började där direkt efter gymnasiet eftersom han var skoltrött. 650 meter under jorden, borrade, sprängde och lastade han. Ett farligt jobb och väldigt påfrestande fysiskt. När det 1978 blev stora nedskärningar vid gruvan erbjöds han att få plugga på arbetstid och började då med juridikstudierna. Han trivdes i gruvan men ville inte vara kvar där. Han flyttade till Uppsala och blev student.
Studentlivet var kul men han kunde inte leva det fullt ut, Lars-Erik blev nämligen pappa vid 19 års ålder och veckopendlade mellan Ludvika och Uppsala för att kunna vara med sin fru och barn. Idag är han omgift, har tre egna barn och tre styvbarn, men han pendlar fortfarande. Han bor i Falun men åker till Mora varje dag.

Har du själv begått något brott?
- Ja det har jag. I tonåren körde jag trimmad moppe, och så har jag åkt fast för fortkörning en gång som vuxen, svarar Lars-Erik ärligt.

MATILDA ERIKSSON REHNBERG
0250-594342
matilda.eriksson-rehnberg@daladem.se

Mer läsning

Annons