Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Lerin och Kerstin Högstrand bjuder på brev och bilder

Annons


Kan en så kallad coffe-table-book verkligen vara något annat än bara en påkostad vacker trycksak som man bläddrar förstrött och tankspritt igenom. Jodå, om boken bär titeln Straffrundor och ärevarv och är skriven av Lars Lerin och Kerstin Högstrand.

Lars Lerin och Kerstin Högstrand
Straffrundor och ärevarv – brev och bilder 2004–2006
Natur & Kultur


Det här var en av mina största läsupplevelser i sommar. Straffrundor och ärevarv är den andra boken med deras brevväxling. Den första kom ut 2006 och hette Tröstpriser och sidovinster.

Lars Lerin är numera en stor kändis i konstvärlden. Han spelar i den högsta skandinaviska divisionen när det handlar om akvarellmåleri. Han är född 1954 i Munkfors i Värmland och har eget museum i Laxholmen. Lars Lerin debuterade som författare redan i början på 80-talet. Kerstin Högstrand är född 1943 i Nordmarken och bosatt utanför Årjäng. Hon är konstnär, grafiker och författare.

De är innerliga vänner och utgör samtidigt slitstarka livlinor för varandra. Boken innehåller bland annat brev som skrivits mellan dem åren 2004-2006. De skriver båda mycket utlämnande. Vi får ta del av deras tappra försök att bemästra det som vi alla har att ta itu med – våra liv.

På ett ytligt plan kan Lars Lerin framstå som den lyckade och framgångsrika konstnären som beger sig ut på äventyr runt om i världen. Han kämpar hårt för att hålla sig nykter efter många års alkoholmissbruk. Han besöker AA-möten även i främmande länder. Lars Lerin är också en homosexuell man som med en smått manisk envishet söker efter den stora kärleken. Han letar på nätet, dejtar okända män, reser på vinst och förlust till Iran, Indien, Nordpolen, Marocko, Italien... I bakgrunden spökar en söndertrasad relation.

Alla dessa resor leder oftast till hopplösa sammanträffanden och relationer som inte vill utveckla sig i den riktning som han hade önskat sig. Han skriver ibland på ett dråpligt sätt. Ja, från hans brev strömmar en underfundig, varm humor som har sina tydliga rötter i den värmländska berättartraditionen.

Det gäller även hans brevvän Kerstin Högstrand som annars är hans raka motsats på ytan. Hon stannar hemma i stugan och hymlar inte om hur hon varje dag kämpar med sina svarta depressiva tankar, läser och grubblar djupt i lampans svaga sken. Kerstin Högstrand är samtidigt en mycket aktiv lyssnare. Hon kommenterar och försöker förhålla sig på olika sätt till Lars Lerins olika försök att komma vidare i livet. De har båda sina livskriser att förhålla sig till.

Under läsningen går mina tankar till den norske författaren Karl-Ove Knausgård som också skriver helt utan skyddsnät. Var går gränsen när det personliga övergår till det privata? Jag tror att gränsen hela tiden förflyttas. Jag vet inte om dessa brev från början var skrivna för att publiceras i bokform.

Hur som helst; som läsare tackar man för att brevvännerna låtit dela med sig så frikostigt av sina innersta funderingar. Någonstans sker ett möte även med läsaren. Att vi alla människor kan ha en gemensam klangbotten. Det mesta i vår tillvaro ter sig motsägelsefullt och ibland obegripligt.

Lars Lerins sista brev slutar i en berättelse hur han plötsligt tar sig ett återfall. Hans sista rader lyder: "Efter fyra års nykterhet hade jag brustit. Jag var aktiv igen, jag var fri?"
Frågetecknet sitter inte där av misstag. Vad betyder det att vara fri?
Boken innehåller också många olika verk av de båda konstnärerna. Bilderna skapar en ytterligare dimension till dessa båda hudlösa själar, två överlevare av rang, som hållit i både penna och penselskaft.
ULF LUNDÉN
/Bildbyline/

/CITAT/ "De har båda sina livskriser att förhålla sig till"