Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt dig inte ryckas med av den uppjagade stämningen!

/
  • Gränskontroller är inte så dramatiskt som vi tror.

Annons

Det finns egentligen bara en uppmaning som håller i alla kritiska tider och det är: Ta det lugnt! Låt oss inte bli uppjagade! Och den uppmaningen gäller särskilt i ett land som Sverige i dessa dagar. Det är sant att flyktingkrisen är en enorm fråga och att den på sina håll leder till svåra utmaningar för det svenska samhället. Men det är nödvändigt att hålla i minnet att dessa utmaningar är ett intet jämfört med det läge som en barnfamilj har som flyr från en sönderbombad stad i Mellanöstern. Dessutom är det så, att nio av tio svenskar som kastar en blick omkring sig i sitt eget vardagsliv, förmodligen blir tvungen att konstatera: Nej, just här märks inte flyktingmottagandet av alls eller nästan inte alls.

Inte heller bör vi jaga upp oss över att den svenska regeringen från och med klockan tolv, torsdagen den 12 november, inför inre gränskontroller. Beslutet var väntat och det var rimligt. Det kom på Migrationsverkets anmodan. Många ensamkommande barn ”försvinner” helt enkelt på sin väg in i landet och det är viktigt att myndigheterna har någon kontroll på detta. Gränskontroller hade Sverige före EU-inträdet och i sig är det inte någon stor sak även om det i grunden är oerhört sorgligt att gränskontroller återinförs. När jag på onsdagskvällen, efter inrikesminister Anders Ygemans presskonferens, på Twitter skrev att beslutet om att införa gränskontroller var ”väntat, rimligt” kom en hel del uppjagade reaktioner från vänsterhåll: De såg införandet av gränskontroller som något ytterligt dramatiskt och ett öppnande för antihumanism och till och med fascism. Och det är naturligtvis totalt överdrivet det också.

Stora delar av det svenska politiska etablissemanget är faktiskt på god väg att tappa besinningen. I veckan föreslog moderaterna vad som i praktiken var en närapå total inskränkning av asylrätten när de, i strid mot all internationell rätt, helt ville stänga gränserna. Kristdemokraterna spädde på genom att förslå särskilda områden för asylmottagning som omedelbart ledde tanken till inhägnade läger, med lägervakter och allt. Och på den extrema högerkanten bedriver Sverigedemokraterna för dyra skattepengar kampanjer på grekiska öar och till och med i Afghanistan. Partiets flygblad och kampanjer utmålar Sverige som ett kollapsat land där handgranater vardagsvis slungas på gatorna. Det är helt enkelt inte klokt. Man undrar i sitt stilla sinne varför Jimmy Åkesson själv inte flyr från ett Sverige som han beskriver som fullständigt kaotiskt.

Hur har stämningarna kunnat trissas upp så till den milda grad? Såväl Kent Ekeroth från SD som etablerade ledarskribenter på Svenska Dagbladet har på sista tiden hävdat att Sverige är på väg mot undergången. Så är det förstås inte. Sverige är pressat ja, många kommuner är pressade, ja. Men nationens undergång är icke förestående.

Olyckligtvis har de rödgröna, dvs arbetarrörelsen i stort och vänstern i stort, tyvärr också en viss skuld till att fältet lämnats fritt för de undergångsvisioner som nu bjuds ut från högerhåll. Många inom vänstern, miljöpartiet och socialdemokratin som hyser djupa och ärligt kända humanistiska och flyktingvälkomnande uppfattningar, som jag till fullo delar, har inte riktigt velat erkänna att det uppstår tunga utmaningar när så många flyktingar samtidigt söker asyl i Sverige. (På några månader har det nu anlänt lika många flyktingar som under hela förra året.) Därför spårar de undergången för humanismen i varje försök att problematisera det stora flyktingmottagandet. Det har lett till att många rödgröna röster står där ganska handfallna inför den nya situationen. Och fältet öppnas för en populism i falsett från höger.

Låt mig slå fast: jag är övertygad om att Sverige i långa loppet kommer att direkt tjäna på ett stort flyktingmottagande. Kostnaderna kommer att vara höga under en tid, ja, men på sikt är det en investering. Jag är lika övertygad om att framtida generationer kommer att hysa beundran för ett Sverige som vågade stå upp för asylrätten i ett läge där större delen av Europa inte gjorde det.

Vi måste alltså hålla oss lugna och tala civiliserat. På många sätt är det just det som den sittande regeringen faktiskt gjort, vilket den inte fått något erkännande för.

Annons