Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte böckerna ruttna bort!

Nedläggningen av Brunnsviks folkhögskola i Brunnsvik förblir ett öppet sår bland många människor med hjärtat i arbetarrörelsen så också för undertecknad. Brunnsvik var bland annat vida känt för att ha landets enskilt största folkhögskolebibliotek. Christina Garbergs Gunn (1948-2011) var skolans bibliotekarie i mer än 30 år. Hon var också verksam som krönikör på DD:s kultursidor.

Annons

När jag tillträdde som kulturredaktör i juni 2006 bestod ett av mina första bevakningsuppdrag att besöka Brunnsvik dagarna före midsommarhelgen. Då diskuterades folkhögskolans framtid. Det fanns stora orosmoln i luften. Skulle Landsorganisationen, LO, lämna skutan eller inte? Jag trodde att jag överdrev när jag flaggade för att folkhögskolan skulle komma att förvandlas till en privat spaanläggning men ju äldre man blir desto oftare förstår man att verkligheten ständigt överträffar dikten.

Nu är skolan utraderad i sin ursprungliga form, byggnaderna står tomma och den en gång så stora och stolta bokstugan står nedpackad i flera contrainrar på ett industriområde i Roslagen. Brunnsviks bokliga kulturarv är på väg att bokstavligen ruttna bort. Men det ligger i tiden. Numera skall socialdemokratin vara ett 35-procentsparti, ett så kallat framtidsparti. Statsministern i årets julkalender Barna Hedenhös tycks höra till partiet.
Han säger: ”usch och fy åt det gamla. Hurra för framtiden.” Men kan man inte värna om sin egen historia och dess bildningsvägar då kan man heller inte forma någon framtid.

Det fanns en vision en gång som viskade om ett mer demokratiskt samhälle på alla nivåer. Då var inte politik ett slags presidentvalskampanjer eller en tävling om vem som ser mest förtroendeingivande ut.
Nu är det sannerligen upp till bevis. En rörelse; som inte sätter stopp för enskilda lycksökare, som låter rasera ett av sina historiskt sett viktigaste folkhögskolor och det enskilt största biblioteket är egentligen inte värd att möta framtiden. Den har heller inte gjort sig förtjänt att förknippas med vare sig dåtidens och nutidens arbetarförfattare och samhällsskildrare.

I dessa tidevarv där läsandet minskar, framför allt inom manligt dominerade arbetaryrken, borde det utgå ett helt annat påbud. Böcker och bibliotek utgör själva grunden för all kultur. Det är också snart den enda levande och mänskliga mötesplatsen som inte är kommersiell. Du går till biblioteket för att ta del av böcker, tidningar, magasin och musik, lyssna och samtala med andra människor. I Ludvika har biblioteket i genomsnitt 500-600 besökare varje dag. Det sker i det tysta, ofta i total medieskugga. Alla är välkomna. Vi måste värna sådana offentliga mötesplatser.
Så vad skall hända med alla böckerna i den numera tomma och övergivna bokstugan på Brunnsvik? Nu måste alla agera. Jag och DD är beredda att ingå i en snabb räddningsaktion.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se