Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Låt oss utan barn vara i fred!

Annons

I sommar var jag på Kofest-marknad i Floda, en årlig marknad där det säljs det vanliga - rökt lax, bröd, hamburgare och hantverk, kanske någon liten mackdosa som en lokal gubbe gjort. En trevlig marknad som jag besöker för att träffa människor mer än att shoppa loss. För det är där jag varje år träffar gamla klasskompisar och andra människor som jag i princip bara träffar en gång om året.

I år var jag där tillsammans med min kompis Robin och min pappa. Vi gick runt och kikade och stannade för att snacka med trevligt fölk. Efter en stund insåg jag att jag var den ende som inte drog på en barnvagn eller hade en stor kula på magen.

Till slut blev det nästan komiskt och jag kände mig som en utomjordning. "Åh lyckost dig som kan gå ut och dricka öl ikväll" fick jag höra en och två gånger. "Ja, vi har ju tyvärr ingen barnvakt ikväll vi." Och så skrattar vi det obligatoriska skrattet tillsammans.

Jag gillar ju de där människorna, jättemycket, men just då och där ville jag bara skrika "du ska vara jävligt glad över att ha barn! Sitt där hemma i soffan och ät ert lördagsgodis fyllt av snuskiga e-ämnen och se en kass rulle med ungarna för fan!"

Men jag behärskar mig, för jag fattar såklart att även föräldrar vill åka hemifrån ibland och dricka alkohol och socialisera sig på en fest. Det är ju bara den där förbannade avundsjukan som river i mitt bröst, för jag vill inget hellre än att se Frost hundratusen gånger tillsammans med mitt barn.

Det finns en speciell plats i helvetet för människor som säger "jaadu, nu är det väl ändå dags att skaffa barn? Du vet väl att efter trettio så blir det svårare". Jo tack jag vet, men nu är det så att kvinnor föder barn tills de är en bit över fyrtio till och med. "Jooo men du vill väl inte bli en gammal mamma?"

Då vill jag bara peka fuck you med fingret och släppa en fis i deras viktigpetter-face. Ja, det är väl klart att jag också känner en stress över att det kanske inte blir några barn, kanske hinner tiden ifatt mig, kanske ruttnar mina ägg (som jag även har fått höra att de gör efter trettio... morr morr). Och inget blir bättre av att ytligt bekanta frågar en fråga som jag tycker är väldigt privat. De ska väl fullständigt strunta i om jag vill sätta en unge till världen eller inte. För de är just de som frågar och tjatar, de jag känner ytligt. Min familj, släkt och vänner låter mig leva i lugn och ro, utan att stressa upp mig.

Så nästa gång ni träffar någon utan barn, fråga något annat istället. Typ, har du sett någon bra film på sistone? Har du något gott vin att rekommendera? Vad lyssnar du på just nu? Ja fråga vad fan som helst, men låt oss utan barn vara ifred!

Läs mer av Emma Bergsten: Ångestfri trots en grå sommar

Det handlar om empatistörda och farliga människor

Jag vill veta var alla på tåget är på väg