Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Carl Tham: S-ledaren Frederiksen bör inte bli statsminister

Krönika: Dansk politik

Annons

Mette Frederiksen (S) blir kanske Danmarks nya statsminister. Jag hoppas inte det.

Det må vara att en regering ledd av henne sannolikt skulle föra en bättre fördelningspolitik än högerregeringen och satsa mer på välfärden. Men hon har i så fall vunnit sin position genom att helt enkelt avveckla den värdebas som sedan lång tid tillbaka har varit gemensam för europeiska socialdemokratiska partier: respekt för mänskliga rättigheter, acceptans av oliktänkande och religiös frihet.

Den danska socialdemokratins har under hennes ledning stött praktiskt taget alla förslag från högerregeringen och Dansk Folkeparti riktade mot invandrare och framför allt muslimer.

Det är en politik som bygger på människoförakt och sortering. Sätt in "judar" varje gång hon, och hennes skränande supportrar, angriper muslimer och belägger dem med nya förhållningsregler och begränsningar och man ser tydligare vad det handlar om.

Det är alls inte bara en fråga om begränsningar i invandringen, sedan länge tillämpad, utan ett kulturellt krig med rasistiska förtecken. Hon och majoriteten i folketinget vill att alla skall vara äkta danskar som ska tänka på ett visst sätt och ha vissa värderingar, annars måste de trakasseras eller förföljas. Helst ska de därigenom frivilligt försvinna från Danmark eller förvisas.

Mette Frederiksen. Foto: Henning Bagger / RITZAU / TT NYHETSBYRÅN.

Det är som ekon från den mörkaste europeiska historien. Den preussiska historiken och anti-semiten Heinrich von Treitschke, skrev 1879 en beryktad uppsats där han krävde att man nu måste ta itu med de judar som inte ville låta sig helt integreras.

Treitschke var en av de första som förde samman den eviga anti-semitismen med ”moderna” rasläror och demografi. Judarna är ett hot mot vår kultur, menade Treitschke, de måste bli tyskar kort och gott, utan villkor acceptera det tyska, i märgen vara som tyskar. Vi vill inte att vår kultur skall bli en blandning av det germanska och det judiska.

Den liberala likaledes berömda historikern Theodor Mommsen svarade: om judarna nu inte vill känna sig som tyskar - ”was dann” (ungefär ”och sedan”)?

Idag säger den danska högern, Dansk Folkeparti och Mette Frederiksen och hennes socialdemokrater att de muslimska invandrarna är samhällets största problem, eftersom de inte är som danskar och därför utgör ett hot mot den danska kulturen.

Men de kan ändå inte gärna tro att alla dessa människor skall ge upp sin tro, sina värderingar och sin kultur. Då kommer samma fråga som Mommsen ställde: om de inte vill eller kan det, ”was dann?”

Vi vet att historien gav ett fruktansvärt svar på Mommsens fråga: den tyska judendomen blev utrotad.

Jag vill naturligtvis inte påstå att något liknande kommer hända i Danmark. Men det finns skäl att begrunda historien och sansa sig. Men för Mette Fredriksson tycks det inte handla om hennes hårda politik är rätt eller fel. Avgörande är, säger hon, att en majoritet av danska folket stöder politiken mot muslimerna.

Anta att det är sant (fast jag har svårt att tro det). Kan det då inte ha ett samband med att socialdemokratin under de senaste åren strukit detta hat och dessa fördomar medhårs?

Under ytan av dessa åsiktsbyten är ett ekande tomrum. Det manifesteras av Mette Frederiksen som antingen är hämningslös opportun eller fylld av förakt för människor med annan tro och annan kultur. Eller båda delarna.

Vill socialdemokratins ledare få oss att tro att det över huvud taget inte spelar någon roll vad hon och hennes parti säger och har sagt och att opinionen är orubblig? Känner hon inget ansvar för att påverka och ändra opinionen?

I sin förra skepnad med Helle Thorning Schmidt som ledare och statsminister satsade den danska socialdemokratin på nyliberalismen, i konkurrens med högern. Det gick inte så bra. Dags att hitta på något nytt: satsa istället på muslimhat, i konkurrens med Dansk Folkeparti och garnera med lite antikapitalism. Det tycks ge bättre utdelning.

Under ytan av dessa åsiktsbyten är ett ekande tomrum. Det manifesteras av Mette Frederiksen som antingen är hämningslös opportun eller fylld av förakt för människor med annan tro och annan kultur. Eller båda delarna. Det är inte en person som bör bli statsminister i ett demokratiskt land.

Carl Tham

ledare@daladem.se

Annons