Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skådespelarpresidenten

/

Annons

Via populärkulturens filmer och tv-serier har de flesta svenskar stor kännedom om amerikansk politik.

Med tanke på populärkulturens starka ställning i USA är det inte konstigt att landet har haft en president från den sektorn, Ronald Reagan.

Om honom har det skrivits många böcker. Nu har en utkommit på svenska, Reagan – en kontroversiell ikon, skriven av Karin Henriksson och utgiven Leopard förlag.

Henriksson har botaniserat i Reaganbiografierna och sammanställt ett verk över denna politiker.

Det är bra att ordet ikon finns i titeln, eftersom Reagan blivit idylliserad inhemskt och utomlands efter avslutad presidentperiod. För högerpolitiker är republikanen Reagan en förebild och i USA har han upphöjts till skyarna. Det är bortglömt att han hade låga popularitetssiffror särskilt de första åren av sin presidenttid.

Han gjorde flera försämringar i det lilla sociala välfärdsnät som fanns. Att nedskärningarna inte blev fler och större var det då demokratiskt dominerade representanthusets förtjänst.

Reagan sänkte skatter, vilket ledde till stora budgetunderskott och växande statsskuld. De togs som intäkt för att skära ned än mer i den offentliga välfärden.

Till de ökade underskotten bidrog Reagans ofinansierade ökningar av försvarsanslagen. Gap gentemot Sovjetblocket skulle fyllas igen och vändas i amerikanskt övertag, var Reagans mål.

Ronald Reagan förflyttade sig politiskt från vänster till höger. Från uppväxten i Illinois, med sommarjobb som badvakt och yrke som sportjournalist på lokalradio, bar yrkeskarriären till Hollywood.

Där blev Ronald skådespelare, men nådde aldrig A-listan eftersom han inte förmådde spela skurkroller. Roller som helyllekille, ärlig, uppriktig och cowboy och annat positivt gick bra, men inte negativa karaktärer.

Som ledande fackföreträdare för skådespelarna åren runt 1950 gick yrkeslivet vidare till arbete för (fackföreningsfientliga) storföretaget General Electric.

Lönen byttes mot högre siffror och vänskapskretsen byttes till finare, rikare, folk.

Ronald Reagan bytte parti, från Demokraterna till Republikanerna. Som sådan ställde han upp i guvernörsvalet i Kalifornien 1966 och vann. Efter två perioder på posten siktade han på presidentämbetet. Men då, 1976, förlorade han partiets nominering mot presidenten Gerald Ford.

1980 gick det bättre. Reagan vann sitt partis nominering och valet, mot presidenten, demokraten Jimmy Carter.

Kanske bestod Ronald Reagan storhet i att han som ingen annan förmådde att spela rollen som en statsmannamässig president. Rätt person i rätt TV-tid.

Opinionen i USA var dock inte i takt med Reagans högerpolitik när han valdes, utan mer välfärdsvänlig. Men dåliga ekonomiska tider och utrikespolitiska misslyckanden, som gisslandramat i Iran och ett misslyckat fritagningsförsök, gjorde att väljarna röstade bort Carter. Med Reagan fick USA en ny kraft på presidentposten, men även en högerpolitik med sänkta skatter och underskott.

Om Reagans rustningar knäckte Sovjet eller om det var teknisk utveckling och ineffektivitet kan diskuteras. Reagan befäste sin ikonstatus med segern i kalla kriget och är nu cementerad som ikon, för högern i hela världen.

Henriksson beskriver det bra i sin bok och vi svenskar blir än mer informerade om amerikansk politik, kanske på bekostnad av kunskap om politik i andra länder.

Annons