Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofie Eriksson om "Sossar som privatiserar välfärden"

/

Sofie Eriksson skriver krönika om privatiseringar av offentlig välfärdsverksamhet

Annons

2007-2008, under borgerligt styre, privatiserades följande i Falu kommun:

· Ett gruppboende (LSS)

· Tre serviceboenden (LSS)

· En daglig verksamhet (LSS)

· Tre äldreboenden (Korsnäsgården, Daljunkaregården och Norshöjden)

Korsnäsgården och Norshöjden samt LSS-boendena drevs sedan av Carema men efter avslöjanden om grova missförhållanden i företagets verksamheter återgick flera av dessa 2013 till kommunal regi.

Ungefär samtidigt som LSS-boendena återtogs lades den personliga assistansen ut, detta under en mandatperiod (2010-2014) då S, V och Mp styrde kommunen. Privatiseringen av personlig assistans orsakade stora splittringar inom S, och resulterade även i ett brutet majoritetssamarbete med V.

Under 2015 privatiserades Korsnäsgården igen, och Temabo (som sedan tidigare driver Daljunkaregården och Norshöjden) tog över.

LÄS ÄVEN: Tillräckligt med rymd för att explodera men vi sluter oss

Det finns ett beslut från Omvårdnadsnämnden om att också privatisera hemtjänstdistriktet Tisken Väst, men endast en privat aktör kom under hösten in med ett anbud, vilket inte levde upp till kraven. Nu är frågan om kommunen ska sänka kraven, eller fortsätta ta ansvar för hemtjänstdistriktet själva.

Kommunen har, när det gäller äldreomsorgen, endast ett så kallat brukaransvar. Vilka är det som ser till att alla brukare får den goda omsorgen som kommunen måste garantera? Givetvis är det personalen.

När kommunen privatiserar släpper de arbetsgivaransvaret till privata företag och det märks. Kollektivavtalet för personal hos privata utförare är tunt i jämförelse med det för anställda hos kommunen. Skillnader som finns dessa emellan rör bland annat uppsägningstid, förskjuten arbetstid och OB.

Det finns även betydande ”undantag” gällande övertid som gör att arbetsgivarna lätt kan missbruka en anställd som arbetar deltid.

Socialdemokratiska Arbetarepartiet har alltså företrädare som accepterar, föreslår och genomför politik som direkt försämrar villkoren för människorna som bär vår välfärd. Det rimmar inte särskilt väl med en ideologisk strävan mot jämlikhet som många av oss fortfarande förväntar sig ska genomsyra arbetarrörelsen. Hur kommer detta sig? Är det ett resultat av förhandlingar med övriga majoritetspartier?

Vi som tycker att det här är fel väg att gå kan göra två saker här. Antingen så lägger vi oss på marken och gråter över svunna tider, eller så reser vi oss och tar över.

Sofie Eriksson

Detta är den andra artikeln om privatiseringar som, Sofie Eriksson skrivit.

LÄS ÄVEN: Del 1: "Trappjäveln är också politisk ideologi!"

Annons