Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka i 60-talets AMS-spår?

I sin krönika skriver Ronny Svensson om en rapport från Arbetsförmedlingen om utvecklingen i Sveriges landsbygdsområden.

Annons

När jag läser Arbetsförmedlingens färska rapport om utvecklingen i Sveriges landsbygdsområden (“Globaliseringens effekter på lokala arbetsmarknader i Sverige”) känns det plötsligt som om Bertil Olsson och hans gamla AMS är tillbaka i debatten femtio år efter hans kontroversiella krav på och insatser för förflyttning av arbetskraften.

Istället för att flytta jobben skulle man flytta människorna till de växande tätorterna. Bertil Olsson var chef för gamla AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) och gjorde sig känd som den främste förespråkaren för att flytta folk från norra till södra Sverige och från landsbygden till större städer.

AMS efterföljare Arbetsförmedlingen (Af) har i sin nya rapport med siktet på år 2030 i stort sett använt en konventionell marknadsanalys och trendframskrivningar av dagens mönster för flyttningar, befolkningsutveckling, näringslivsförändringar och regionala olikheter. Det globala mönstret för strukturomvandling, ökad konkurrens, fria kapitalrörelser och arbetskraftens olikartade villkor, styr en stor del av rapportens slutsatser.

Arbetsförmedlingens skylt.

Det finns riktigt hyggliga skrivningar på några punkter, som när den påpekar Sveriges stora behov av nettoinvandring av arbetskraft och de ökade möjligheterna för utlandsfödda att få riktiga jobb de närmaste åren – inte minst på landsbygden.

Det som jag mest saknar i rapporten är att författarna har svårt att se möjliga brott på dagens trender, politikens möjligheter att förändra till exempel infrastrukturens lokalisering, miljökravens betydelse för transporter och produktion av livsmedel, den ökade stressen på storstädernas arbetsmarknad, storstädernas höga och ökade kostnader för främst boende samt exempelvis klimatets effekter på bland annat efterfrågan på nytt boende i Norden.

Vi vet också att dramatiska händelser som järnridåns fall, de många aktuella krigen runt Medelhavet, Kinas snabba utveckling och efterfrågan på råvaror etc har fått stora och oväntade effekter på världens sociala, miljömässiga och ekonomiska utveckling. Något slut på sådana händelser är inte troliga.

Af-rapporten ser inte sådana fenomen i framtiden utan utgår från att Sverige utanför storstäderna mest får invänta nya eländen, med sjunkande befolkningstal, ännu mer försämrad service, brist på arbetskraft och företag som bara flyttar bort. Här finns mina största invändningar i rapporten.

På samtliga dessa för landsorten vitala områden finns det utan tvivel ökade möjligheter att radikalt förändra Sveriges regionala struktur och villkor.

Även om man från författarnas sida inte kan tänka sig några brott på trendkurvorna måste man i en analys som den nu aktuella ändå diskutera alternativa utvecklingar för Sverige. Annars förstärker man pågående utvecklingsmönster.

Även om man från författarnas sida inte kan tänka sig några brott på trendkurvorna måste man i en analys som den nu aktuella ändå diskutera alternativa utvecklingar för Sverige. Annars förstärker man pågående utvecklingsmönster. Till detta och alternativa tankar återkommer jag i en kommande krönika.

Kopplingen till gamla AMS-filosofin fanns tyvärr även med i seminariet vid rapportens offentliggörande i storstadsmiljön. Inkallade att apostrofera Af-tankarna var ett par forskare som såg storregioner och större kuststäder i Norrland som landsbygdens framtida räddare.

Det värmde säkert den före detta AMS-chefen Bertil Olsson att höra i sin eviga vila!

Annons