Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Leipzig – kulturens Mecka

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig.

Annons

Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på gatorna och demonstrerade för frihet. Partitidningen Neues Deutschland kommenterade knappt saken – men i väst skrevs desto mer. Strax innan muren föll var det ytterst nära att polisen öppnade eld mot demonstranterna; kringliggande sjukhus hade förberett sig på inkommande offer…
Nikolaikyrkans pastor, Christian Führer, hade redan 1982 hade börjat sina oppositionella predikningar: det var så medborgarrättsrörelsen föddes.
Man kan ännu ana att Leipzig var en DDR-stad, men reminiscenserna bleknar. Kulturlivet är ytterst spännande. Det gäller inte minst musiklivet – men också konstscenen.

Jag besöker villan där Felix Mendelssohn bodde sina sista år. Varje vecka bjöd kompositören in sina vänner till konserter i hemmet – i just det rum där vi nu får höra hans pianotrios med en väl samspelt ensemble. I rummen runtom visas fantastiska akvareller av Mendelssohn (faktiskt lite i stil med Hugo Alfvéns).
Besöker den ölhallsliknande källarrestaurangen Auerbach. Klingar namnet bekant? Stället nämns i Faust: här försöker Mefisto förföra studenterna. Goethe hade själv varit en av dem: på 1660-talet var Auerbach hans favorithak. Faust blev senare även opera, komponerad av Gounod.
Inne i Thomaskyrkan sjunger en kör på läktaren. Nej, inte den berömda gosskören (som är i klass med Wiener Sängerknäben); de hårt drillade Leipzigpojkarna är nu på USA-turné. Men bara att höra körsång i denna kyrka! Här var alltså Bach musikansvarig i 17 år, fram till sin död 1750. Här uruppfördes hans verk. Jag går fram till koret: kring hans grav ligger rosor strödda.

Hur hinna uppleva både världsberömda Gewandhausorkestern och Leipzigoperan (byggnaderna syns i varderas kortändan av det avlånga torget) om man har bara en kväll i stan? Jo, orkestern kommer ofta till operan. I den intakt bevarade interiören (en cocktail av stalinarkitektur och typisk efterkrigsmodernism) från 1963 bänkar jag mig för att se Wagners Das Rheingold (Wagner föddes förresten i – just det: Leipzig; för precis 200 år sedan).
Denna knappt tre timmar långa ouvertyr till Niebelungen-ringen innefattar faktiskt hela serien. Om hur kärlek övervinner maktambitioner – och här med en överdådig Gewandhausorkester; musiken blankpolerad. En solid, klar föreställning med siktdjup. Regi Rosamund Gilmore. Fina balettinslag, och roligt med unga svenska Karin Lovelius i en av birollerna.

Björn Gustavsson