Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Leipzig – kulturens Mecka

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig.

Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på gatorna och demonstrerade för frihet. Partitidningen Neues Deutschland kommenterade knappt saken – men i väst skrevs desto mer. Strax innan muren föll var det ytterst nära att polisen öppnade eld mot demonstranterna; kringliggande sjukhus hade förberett sig på inkommande offer…
Nikolaikyrkans pastor, Christian Führer, hade redan 1982 hade börjat sina oppositionella predikningar: det var så medborgarrättsrörelsen föddes.
Man kan ännu ana att Leipzig var en DDR-stad, men reminiscenserna bleknar. Kulturlivet är ytterst spännande. Det gäller inte minst musiklivet – men också konstscenen.

Jag besöker villan där Felix Mendelssohn bodde sina sista år. Varje vecka bjöd kompositören in sina vänner till konserter i hemmet – i just det rum där vi nu får höra hans pianotrios med en väl samspelt ensemble. I rummen runtom visas fantastiska akvareller av Mendelssohn (faktiskt lite i stil med Hugo Alfvéns).
Besöker den ölhallsliknande källarrestaurangen Auerbach. Klingar namnet bekant? Stället nämns i Faust: här försöker Mefisto förföra studenterna. Goethe hade själv varit en av dem: på 1660-talet var Auerbach hans favorithak. Faust blev senare även opera, komponerad av Gounod.
Inne i Thomaskyrkan sjunger en kör på läktaren. Nej, inte den berömda gosskören (som är i klass med Wiener Sängerknäben); de hårt drillade Leipzigpojkarna är nu på USA-turné. Men bara att höra körsång i denna kyrka! Här var alltså Bach musikansvarig i 17 år, fram till sin död 1750. Här uruppfördes hans verk. Jag går fram till koret: kring hans grav ligger rosor strödda.

Hur hinna uppleva både världsberömda Gewandhausorkestern och Leipzigoperan (byggnaderna syns i varderas kortändan av det avlånga torget) om man har bara en kväll i stan? Jo, orkestern kommer ofta till operan. I den intakt bevarade interiören (en cocktail av stalinarkitektur och typisk efterkrigsmodernism) från 1963 bänkar jag mig för att se Wagners Das Rheingold (Wagner föddes förresten i – just det: Leipzig; för precis 200 år sedan).
Denna knappt tre timmar långa ouvertyr till Niebelungen-ringen innefattar faktiskt hela serien. Om hur kärlek övervinner maktambitioner – och här med en överdådig Gewandhausorkester; musiken blankpolerad. En solid, klar föreställning med siktdjup. Regi Rosamund Gilmore. Fina balettinslag, och roligt med unga svenska Karin Lovelius i en av birollerna.

Björn Gustavsson