Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Leksand tackade nej till 18,6 miljoner

DD-sporten kan i dag avslöja att Leksands IF hösten 2010 erbjöds 18,6 miljoner kronor för klubbens resterande andel i Leksands IF Holding AB.
Men klubben tackade nej.

Annons

– Kortsiktigt hade den affären löst en säsong och ett års underskott. Vidare hade det givit möjlighet till den successiva anpassning klubben nu pratar om utan att det drabbat fordringsägare, säger tidigare vd:n Håkan Åman till DD-sporten.
I gårdagens DD sade Leksands IF:s ordförande Bertil Daniels att klubben inte hade några andra alternativ än att ta tillbaka ägandet av Tegera Arena. Daniels sade också att affärsmännen bakom Leksands IF Holding AB inte var beredda att satsa mer pengar i bolaget.
Holdingbolaget var då majoritetsägare i Tegera Arena och Lek-sand Strand.
Nu säger Håkan Åman att Daniels har fel på båda punkterna. Under hösten 2010, när det stod klart att LIF ville ha tillbaka hela ägandet av arenan, fick klubben ett erbjudande av en grupp affärsmän som var beredda att lösa ut klubben från holdingbolaget. Därmed skulle klubben i stort sett varit skuldfri och dessutom snabbt fri-gjort kapital.

Vilka var det som stod bakom erbjudandet?
– Utöver en del av den befintliga ägargruppen i holdingbolaget fanns det ett konsortium av Leksands-vänner som var beredda att investera ytterligare 18,6 miljoner genom aktieköp. Det var ett alternativ till LIF:s nya inriktning och önskan att äga hela arenan själv.
– Det stämmer alltså inte att det saknades alternativ, säger Åman.
Leksands förre vd säger att under hans tid vid rodret var målet att ha så låga skulder som möjligt i föreningen.
– Hela strategin under Nils-Erik Johanssons ordförandeperiod (han avgick våren 2009) var att hålla ned skuldsättningen genom att bredda och sprida ägandet på starka ägare av arenan tillsammans med Leksand Strand för att flytta finansiell risk. Lägligt nog var det också ägare med starka och nära band till LIF. Det var trygga ägare med långsiktig horisont och med en ekonomisk stabilitet för att säkerställa det hyresavtal som klubben hade, säger Håkan Åman.

Enligt din uppfattning, fanns det förutsättningar för Leksands IF att klara ekonomin när man tog tillbaka arenan?
– Ja, om laget gått upp i elitserien samma säsong.
– Men hockeyn är för oförutsägbar som företeelse, med de astronomiska skillnaderna av ekonomiska villkor som svensk hockey har inbyggt i sitt system mellan elitserien och lagen med ambitioner utanför elitserien.

Hade ett bättre resultat av bolagiseringen hjälpt?
– Bolagiseringen av föreningen var rena pengar in så det hade självklart hjälpt till om den hade lyckats bättre.
– Den tidigare modellen fram till 2010 byggde vi på att skapa tillgångar och likviditet genom bolagisering som kunde ske utanför den ideella föreningen och tillföra pengar till LIF.

Bertil Daniels säger att det fanns delägare i holdingbolaget som pratade om att göra ett köpcentrum av arenan. Vad är din uppfattning i den frågan?
– Det har jag aldrig hört talas om. Det låter långsökt och måste väl sakna bärighet.

Vet du om det fanns sponsorer som hotade att hoppa av om inte LIF tog tillbaka arenan?
– Nej. Och jag vet inte hur förhållandet med stora sponsorer utvecklats senaste åren.

Enligt Bertil Daniels satsades de 76 miljonerna som kom från holdingbolaget helt fel, bland annat på spelare han kallar lycksökare. Användes holdingpengarna till att betala dyra värvningar?
– Flera av de kostsamma värvningarna var helt eller till största delen finansierade via externa, extraordinära insatser och nya samarbetspartners, till exempel Pelle Prestberg, Antti-Jussi Niemi, Peter Nordström, Thomas Rhodin och Ed Belfour.
Håkan Åman säger att det fanns en press både internt och externt att satsa mot elitserien.
– Jag har sagt det tidigare, det var en uttalad ambition att ha ett slagkraftigt lag, förutsatt att det fanns finansiering eller en plan för finansiering. Dessutom skulle boksluten vara i balans varje år, vilket de var fram till 2009.
Åman hyllar samtidigt Leksands nya lagbygge.
– Jag tycker det är fantastiskt och rätt med alla ungdomar som nu spelar i A-laget och att lagbygget känns bra. Men man ska också ha respekt för var tids beslut och det handlar om såväl tagna kostnader som förmågan att skapa försäljning och intäkter. 2008–2010 hade LIF en extremt duktig marknadschef i Christer Plars. Truppen kostade mer för att försöka ta klubben till elitserien men intäkterna var också större.

Bertil Daniels säger att pengarna borde ha satsats på egna utvecklingsbara spelare?
– Under fyra år satsade vi 22 miljoner kronor på våra juniorer. Det var en en tydligt uttalad sportslig målsättning, under ett antal år måste klubben få fram fler ungdomar som kunde ta steget och naturligtvis få chansen. Jag är glad att man är där i dag, säger Åman.
Och han uttrycker en viss besvikelse över Bertil Daniels sätt att uttrycka sig i gårdagens DD-intervju:
– Våren 2010 blåste det in en form av storm i klubben och förtroenden försvann i samband med kvalserieförlusten i Växjö. Daniels kom in i styrelsen 2006 och blev sedan föreningens ordförande 2009, LIF:s högsta ledande organ. Om han nu med revisorns ögon och facit i hand tar tillbaka sina ryggdunkningar, även mot Mats Aspemo, så får han väl stå för det i sina intervjuer som han ger, säger Håkan Åman.

Lars Ingvar Eriksson