Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lena Kallenberg: Dalarna behöver ett litteraturens Dalahus

Dalarna är ett rikt landskap på många sätt, den omistliga naturen som vi lätt kan följa med ögat behöver inga tillskyndare eller krönikor för att smälta hjärtan. Vårt Lilla Sverige med dess berg, sjöar och dalgångar verkar nästintill fulländat. I detta landskap finns också en stark litterär tradition och ett nyskapande som lever med oss som verkar här idag.

Hitintills har litteraturen olyckligtvis inte varit ett prioriterat område i den kulturplan som landstinget ansvarar för. Och som konstform inte varit synliggjord till skillnad från till exempel dans och teater. Det har naturligtvis fått konsekvenser för litteraturens ställning i vårt landskap. Dalarna ligger jämförelsevis med andra regioner långt ner på listan när det gäller biblioteksutlåning och med befolkningens bildningsnivå är det likadant.

Vi har också mist en bas för folkbildningen i den tradition som Folkhögskolan Brunnsvik stod symbol för. Men det finns gott om aktiviteter som berör litteraturområdet. Ett 40-tal professionella författare och översättare är verksamma här, en hel hop litterära sällskap, bibliotek, folkbildning, bokhandel, bokcaféer, antikvariat, en högskola med litteraturprogram…

Den nya kulturplanen ligger ute på remiss. Äntligen har litteraturen lyfts fram och definierats, mycket tack vare samverkan mellan författare och Länsbibliotek. I den konstateras att konstformen är en art som saknar regional strategi i länet. Att litteraturen har ett värde i sig och det skrivna ordets starka koppling till bildning och demokrati. Det är bra och en början att gå vidare på. Kartlägg gärna och bygg strategi, men vi behöver också visioner. Jag sköt iväg en pil i form av idén om ett Dalarnas litteraturens hus. Tänk att samla de ovanstående verksamheterna i ett eget hus, lägg gärna till ett forum för offentlig debatt kring litteraturens dagsfrågor, det kan gälla bibliotekspolitik, recensionsverksamhet, kulturrådsböcker och annat. Föreläsningar och boksläpp har sin givna plats i ett sådant hus och gärna utrymmen för Fristadsförfattare, landstinget är redan medlem av organisationen International Cities Of Refuge Network. Jag slår vad om att denna tidnings kultursida kan bli en kraft att räkna med i visionen om ett litteraturens Dalahus. Siktar man inte högt så kommer man inte ens halvvägs, naturligtvis kräver en vision av det här slaget sina modiga politiker. Sneglar man efter modeller är de inte många men litteraturhus finns både i Berlin och Oslo. Sedan ett år tillbaks existerar också Göteborgs Litteraturhus bildat av en ideell förening, enligt stadgarna vill man ”verka för litterär bildning i Göteborg.”

Nu tar ni er för pannan, Berlin, Oslo, Göteborg är ändå storstäder, visst, säger jag, inget kan plagieras och förutsättningarna är olika. Men en dalapil är skjuten och någonstans kommer den att slå ner.

Fotnot: Författaren är bosatt i Söderbärke och är årets pristagare av Stig Sjödinpriset.