Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lingonen gör skillnad

Annons

Hemtraktens bär- och jaktperiod gynnas av ett fantastiskt sensommarväder. Den markerar visserligen också att ­semestern är över, men det hindrar inte att människor söker sig ut i skog och mark på annan ledig tid.

För mig personligen, som njuter pensionslivets för­delar, är det för närvarande jakten på bär som går före den på viltet.

Därför var det naturligt att dra i väg till kända marker kring fäboden söder om Björbo för att söka det röda guldet. Visst pratade jag och mina bärplockarkamrater om risken eller möjligheten att få kontakt med en björn, men vi enades snabbt om att sannolikheten inte var särskilt stor. Nyligen avslutades för övrigt björnjakten utan resultat.

Snart var bärplockningen i full gång och vi gladdes över en god tillgång. Solen lyste från en klarblå himmel och det susade rogivande i träden intill hygget som så generöst delades med sig av naturens gåvor. Jag njöt av tystnaden och gladdes över privilegiet att ha hela skogen för mig själv.

I samma ögonblick hörde jag röster från ungskogen lägre uppåt hygget. Efter några minuter hade jag fått sällskap av ett tiotal utländska bärplockare. De bar på stora säckar med lingon och var uppenbarligen på väg att lämna området. Jag försökte prata med dem, men hittade inget tungomål som fungerade. Kontakten avslutades med ett hej, hej.

Mina konkurrenter var snart ute på den stig som ledde dem till ett väntande fordon.

Jag tittade länge efter det plötsliga främmandet på skogshygget. Jag kom i uppbrottsstämning, som om någon gjort intrång på min mark, trots att också jag var en gäst på skogshygget, väl medveten om allemansrättens privilegier.

Efter en stund infann sig skamkänslan; tålde jag inte att dela med mig av naturens överflöd till människor från främmande land?

Jag hade knappast åkt till lingonmarkerna för min överlevnads skull. För de främmande bärplockarna torde slitet, inte bara den här dagen utan under hela Sverigebesöket, komma att göra skillnad för lång tid framåt.



Jag kom i uppbrottsstämning, som om någon gjort intrång på min mark, trots att ­också jag var en gäst på skogs­hygget, väl med­veten om allemansrättens privilegier, och efter en stund infann sig skamkänslan; tålde jag inte att dela med mig av naturens överflöd till människor från främmande land?

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel