Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Linnea Holgersson: I gränslandet mellan barnvagnspromenader och klubbliv

Bebisarna har börjat poppa upp i mitt Instagramflöde som om de vore krokusar på våren. Det är allt ifrån barndomsvänner, gamla skolkamrater och nu även mina nära vänner som numer kan lägga till föräldrar på sitt CV i livet. En del av dem har till och med småbarn.

Det är obeskrivligt kul att träffa och lära känna de nya små liven, och att se stoltheten hos mina vänner och bekanta. Samtidigt så känns det som i går när samma vän dansade loss på studentklubben med hela vår 20-års ålder framför oss.

Vi är inte i den åldern längre. Det var längesedan vi var i tidiga 20-årsåldern, och vi börjar långsamt närma oss 30. Det är även flera av mina vänner och bekanta som redan äntrat 30-årsåldern. Jag inser att det inte var i går som vi var i den tidiga 20-årsåldern. Det var nästan 10 år sedan, och mycket ha hänt sedan dess. Examen har tagits, flertalet jobb och lägenheter har snurrat förbi, och minnen för livet har skapats.

Det var nästan 10 år sedan, och mycket ha hänt sedan dess. Examen har tagits, flertalet jobb och lägenheter har snurrat förbi, och minnen för livet har skapats

Att vara 20-någonting hör för många ihop med känslan av att vara obekymrad och fri. Man sitter inte ihop med något eller någonting ännu. Inga bostadslån, inga jobbkontrakt, och inga (för min del i den åldern) långa relationer att tillgodose.

Den tiden i livet är till för att prova, göra fel, prova igen och kanske göra rätt. Det ligger en lätthet över valen man gör, även till synes stora val som att flytta riktigt långt eller att resa långt bort. Var man än vänder sig möts man av ‘Du är ju så ung!’, som att de valen man gör under den åldern kanske inte spelar någon roll egentligen för det finns tid att fixa till dem.

Den tiden i livet är till för att prova, göra fel, prova igen och kanske göra rätt.

Detta kan vara hur den åldern ses på från utsidan. I backspegeln för de som lämnat den tiden bakom sig. Men för många som går igenom åldern 20-någonting så kan det ligga en oändlig framtidsoro och djup ångest under ytan. 20-någonting är en ålder där man själv tycker, och också från påtryckningar av media och sociala medier, att man ska vara och bli något. Att de valen som man ställs inför kan vara möjligheter - som likväl kan försvinna om de inte tas tillvara på.

För många kan detta tryck av förväntningar från andra (och även sig själv) spela ut i flera olika scenarion. Att man inte njuter av denna ungdom av vuxenlivet, utan istället stressar att bli äldre. Eller att man istället låser in sig, stänger allt och alla ute, för att man inte vill ta tag i den känslan av förväntningar.

För många kan detta tryck av förväntningar från andra (och även sig själv) spela ut i flera olika scenarion.

Nu när jag befinner mig i slutet av denna ålder, och i början av en annan (30-års åldern - en ålderskategori som för mig är ännu outforskad) så är det viktigt för mig att reflektera sanningsenligt på 20-någonting. Den tiden är inte alltid lika enkel som många tror sig minnas att den var. Men den var inte heller lika jobbig som jag trodde medan jag genomlevde den.

Jag vill inte heller marginalisera några av de känslor jag kände då - eftersom de känslorna av sanna när jag väl genomlevde dem. Men nu när jag befinner mitt emellan folköl på studentpub och kaffe latte på barnvagnspromenader, så är det skönt att veta att vad som än händer under min 30-årsålder, så har jag tagit lärdom av mina erfarenheter som 20-någonting.

Linnea Holgersson

Toppen: Vi tog en mini-semester precis innan påskledigheten. Jag älskar egentligen att ta ledig och åka iväg (vi höll oss inom landet såklart) på dagar när alla andra inte gör det. Det är mindre stressigt och mer folktomt.

Botten: När alla håller sig hemma så är det fler som beställer paket. Vår granne fick sina paket stulna genom att någon låtsades vara brevbäraren för att komma in i vårt trapphus.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips