Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Löfven har gjort litet av sin läxa

Annons

När Alliansregeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, förra året röstade igenom Rut-bidrag för läxläsning i hemmet, var det verkligen ett exempel på återinförandet av ett privilegiesamhälle. Fattiga barns föräldrar kommer via skatten alltså att tvingas subventionera bättre ställda familjer och deras barns läxläsning. Ekonomen Jonas Vlachos menar att bidraget egentligen bör beskrivas som ”en subvention till privatundervisning.” Denne ekonom konstaterar dess-utom att subventionen ”till privatundervisning alltså är tre till fyra gånger högre per elevtimme än det belopp som läggs på övrig offentligfinansierad undervisning.”
Som om det inte var nog visar all erfarenhet att det i allt väsentligt är välbeställda familjer som använder sig av privatundervisning.
Att Magdalena Andersson, socialdemokratiskt ekonomisk taleskvinna, för en tid sedan svävade på målet när hon fick en fråga om det beslutade bidraget skulle avskaffas ifall (S) fick makten, vittnar om ideologisk kortslutning och ett exempel på övertaktisk mittenorientering.
Samma sak gäller naturligtvis Rut-bidraget i stort: De väljargrupper som utnyttjar det är i allt väsentligt mer välbärgade och bor i de rikare stor-stadskommunerna. De är ganska få men denna grupp har starka representanter i den mediala världen och det bidrar till att många ledande socialdemokrater inte vågar röra vid frågan. Medan privilegiesamhället består och fördjupas står socialdemokratin vid sidan av och säger inte så mycket.

Att Stefan Löfven nu går ut och säger att subventioneringen av privatundervisning ska rivas upp är alltid något. Men Aftonbladets politiske chefredaktör Karin Pettersson har rätt när hon skriver att partiet direkt borde gjort frågan till en central stridsfråga. Skattefinansierad läxhjälp till välbeställdas barn – samtidigt som skolan skriker efter resurser som borde gå till barn som behöver mer och bättre undervisning – det är bara för mycket.
Jag finner inte ord för hur skamlig denna klasspolitik är och avslutar därför ledaren med att påbjuda en minuts tystnad för det svenska klassamhällets offer.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se