Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Löfven vill ta ansvar

Sist ut att sommartala blev S-ledaren Stefan Löfven. I Vasaparken i Stockholm i går framförde han ett balanserat kampanjtal. Syftet är att lansera honom och S som ansvarsfulla utmanare beredda att axla regeringsmakten.

Annons

Nästan alla områden och viktiga väljargrupper täcktes i talet. I början behandlade Löfven utrikesfrågor med kriserna i Syrien och Egypten i fokus. Ryssland och Kina måste sluta stödja Bashar al-Assad och denne måste avgå, uppmanade S-ledaren. Och i Egypten och andra arabländer har EU och USA för länge gett stöd till diktaturer.
Sedan kom inrikesdelen. Där togs centrala politikområden upp: arbetslösheten, skolan, välfärden, situationen för de äldre och de unga.

Samtidigt fick centrala delar av väljarkåren varsin beskärda del: unga garanteras utbildning eller jobb, barnföräldrar ska få bättre skola, gamla ska få mer i plånboken samt mindre krångel vid uthämtning av mediciner.
En ny lag på skolområdet, Lex JB, utlovades, liksom att S ska sträva efter att pensionerna ska bli bättre genom att myndigheten PPM avvecklas.

Statsminister Reinfeldt avkrävdes ansvar för läget i landet, både det som är bra och det som är dåligt. Det senare har ju statsministern en tendens att undvika att ta ansvar för, som den kostsamma Nuonaffären.
Reinfeldt och finansminister Borg naglades fast vid den enkelspåriga politik som är den enda de vill driva: sänkta skatter. Oavsett om det är högkonjunktur, lågkonjunktur eller oklar konjunktur är ju sänkt skatt det som gäller. Löfven kallade det för Reinfeldts kuckelimuck-medicin, apropå Karlsson på takets universalmedicin sådant namn.

Löfven går in för att vinna valet som en ansvarsfull statsministerkandidat. Hans politik får därmed inte skilja sig så mycket från de borgerligas, om man granskar detaljerna. När femte jobbskatteavdraget ska ligga kvar så blir inte så mycket pengar över till de satsningar S vill göra.

Det är Bill Clintons och Tony Blairs vinnarstrategi att lägga sig ganska nära motståndaren som gäller. Men ändå ska det gå att uppvisa lagom stora skillnader. Löfven och S ska och vill därför inte skrämma mittenväljare i medelklassen.
Det är då inte säkert att väljarstödet blir högt. Det viktiga är att väljare vinns från främsta motståndaren. Löfvens 30,5 procent i Sifo i går är lägre än Mona Sahlins 30,7 i valet 2010, men skulle ge makten.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se