Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lucia – en tradition som ständigt förändras

/
  • Luciafirande i varuhuset NK.
  • Skansens Lucia i kortege genom Stockholm.
  • På Luciadagen för tre år sedan tågade ett 30-tal hundar iförda tomtedräkter, vita lakan och glittrande kronor tillsammans med mattar och hussar genom centrala Malmö. Syftet var att samla in pengar och prylar till hemlösas hundar.

Historikern Håkan Strömberg är aktuell med boken "Lucia". Det är en mångbottnad och inte helt konfliktfri bok. Han tecknar ett brett historiskt porträtt av den älskade ljusgestalten. Allt ifrån helgonet från Syrakusa till dagens ibland upprörda debatt om vem som har rätt att vara lucia. Vad som står klart är att luciatraditionen står i ständig förändring.

Annons

Traditioner kommer och går, de kan förlora i aktualitet och framstå som föråldrade eller rentav suspekta. En tradition som envist har bitit sig fast i det allmänna medvetandet är Luciafirandet. Vi kan vara rätt säkra på att Sankta Lucia uppenbarar sig tidigt på morgonen den 13 december, om inte rent fysiskt så i alla fall i en teveutsändning från någon kyrka. En variant kan vara att snälla pappa satt på sig luciakronan och bär in brickan med kaffe, lussebullar och pepparkakor. Detta som ett led i könsutjämningen.

Det finns ingen konsekvens i luciatraditionerna före 1900. Vem som helst kunde servera en bastant dubbelfrukost. Huset var fullt av mat, grisen slaktad, julbröden bakade – ja snart är julen här men vem orkar vänta på den? I regel var det mor i huset som bjöd familjen och tjänstefolket på brännvin samt smakprover på julmaten. En lussevisa lyder: Vart enkom år vi lussom fira/ och käringa går upp/ och ger gubben en sup/ och en smörgås därtill. Lika ofta var det far själv som kom med förplägnaden eller också hjälptes de båda åt. Ibland kunde man se en lång rad lussegubbar, pojkar och flickor, komma gående mellan gårdarna med frukostmat och dryckjom. Mycket sång och dans och tokerier som vid ett karnevalståg.

Historikern Håkan Strömberg har nu skrivit en mångbottnad och inte helt konfliktfri bok som kort och gott heter Lucia med undertiteln Den svenskaste av alla traditioner (Carlssons). Hur bra stämmer det? Både midsommar- och julaftonsfirandet torde i popularitet övertrumfa Lucia och hennes stora följe av tärnor, stjärngossar, tomtenissar och pepparkaksgubbar.

Att tala om svenskhet i sammanhanget är en aning missvisande. Så även att Luciafirandet sker till åminnelse av martyren Lucia från Syrakusa som mördades ca 304 med en svärdstöt genom halsen för att hon vägrade offra åt Roms gudar. Helgondyrkan förbjöds i det protestantiska Sverige efter reformationen. Hur konfessionsfria eller till och med ateistiska människor än är så har hon förblivit en helgongestalt att vörda.

På 2000-talet har paradoxalt nog luciafirandet blivit något av en kyrklig angelägenhet. Så är det ju också med barndop, bröllop och konserter som äger rum i kyrkor där bänkarna annars står halvtomma. Det hålls luciagudstjänster, det sjungs kristna julsånger, lucian kröns i kyrkan. Folk som ogillar en sådan utveckling av en på 1800-talet icke-religiös tradition har ju all rätt att stanna hemma eller gå på krogen. Många gör det också och anammar därmed den tidigare mer burleska luciatraditionen som hade dragning åt fyllefest.

Skolelever får än i dag lära sig att den så småningom kanoniserade Lucia bar mat åt de kristna som gömde sig i katakomberna. På grund av mörkret tvingades hon ha ljus i håret – hon hade ju så mycket att bära och fick inte plats med ljus i händerna. Vidare berättas att den godhjärtade flickan blev nedstucken av romerska soldater och att blodet rann ut över hennes klänning. Det skulle vara skälet till att sentida lucior bär ett rött sidenband runt midjan.

Enligt legenden bar hon emellertid inte mat och dryck till de kristna i katakomberna utan sålde sitt arv och gav pengarna till de fattiga. Det röda skärpet skulle visserligen kunna påminna om hennes blodiga död men den synpunkten kan avfärdas. Sidenbandet bär hon för att det utgör en vacker kontrast till hennes vita klänning.

Vi kommer nu till den alltid lika kinkiga frågan: Vem ska utses till Lucia och hur ska hon se ut? Måste det för övrigt vara en hon? Räcker det inte med att som förr i tiden klä ut en ko, sätta ljus mellan hornen och leda den runt i bygden?

Nej, sade Stockholms Dagblad 1928. Tidningen utlyste en tävling och fick in ett par hundra fotografier. Vann gjorde Solveig Hedengran ty hon var "solstrålen i den långa vinternatten, gryningen som visar fram mot en ny vår, älsklig, nordisk, oskuldsfull." Ingen vet hur gammal hon var, om hon arbetade eller studerade. Det enda juryn fäste sig vid var hennes yttre. Vi ser alltså att det var fråga om en skönhetstävling där vinnaren var en spegelbild av tidens ideal som kunde passa bra i ett rasbiologiskt bildgalleri.

I skolan får barnen veta att man skall motverka all utseendefixering. Samhällets objektifiering av unga flickor är av ondo och måste bekämpas. Detta är och förblir ett dilemma då lucian ska koras: flickorna sminkar sig och gör sig så fina de bara kan. Goda förebilder har de ju från teves idolprogram och reklamens imbecilla leende i tidningsannonserna. Ingen vill nöja sig med att vara tärna och därför ordnas det med lottdragning. Det förbättrar inte saken; den som inte har turen på sin sida börjar gråta och det står föräldrarna inte ut med att se. Om de dessutom får höra att förskolan har infört fotoförbud vid barnens luciatåg svalnar intresset till ett minimum. Lika bra att helt sonika slopa luciafirandet!

Och pepparkaksgubbarna? Ja de är bruna och smakar gott. På 2000-talet ökade andelen barn med utomeuropeiska föräldrar. En del lärare och klasskamrater kopplade ihop mörk hy med pepparkaka och indiska eller afrikanska barn utsågs efter omröstning till pepparkaksgubbar. Skandal! Rasism! Föräldrarna skrek av vrede. Bara detta exempel vittnar om hur känsloladdad situationen kan bli då luciafirandet planeras.

Låt oss dock inte stanna vid de negativa aspekterna av luciafirandet utan i stället se det som en glädjerik tilldragelse nu när det är som mörkast. Ty ljus sprider både hon och alla tärnorna omkring sig. Skönsång och stämningsfullt allvar kan behövas då världen ser ut som den gör.

LÄS MER KULTUR

Annons