Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tore "Masen" Eliasson minns tiden med Jailbird Singers

/
  • Den ende i dag levande bandmedlemmen Tore
  • Att lp:n Tjyvballader och Barnatro skulle ha spelats in på Långholmen är en seglivad
  • Efter nästan exakt 50 år är Tore

Sällan har väl björkarna i Grängesbergs folkpark susat så vackert som de gjorde en sommarkväll 1964.
På scenen stod de tre kåkfararna i gruppen Jailbird Singers, inklusive Tore "Masen" Eliasson, Nyhammar.
– Tänk att det var så länge sen, säger 77-åringen när han femtio år senare gör ett återbesök på scenen.

Annons

Tony Granqvist, Åke "Korpen" Johnson och Tore "Masen Eliasson svängde var och en tidigt in på den kriminella banan. De var inga grova brottslingar, men hade samlat på sig så pass mycket att de samtidigt hamnade på Långholmen.

Vad som sedan hände finns både sanningar och myter kring. Men att de var musikaliska finns inga tvivel om, inte heller om att det var en fängelsepräst som fick dem att gå med i fängelsets kör.

Anders Burman, vd på skivbolaget Metronome, fick nys om trions färdigheter och efter att ha hört dem ordnades ett skivkontrakt.

Lp-skivan Tjyvballader och Barnatro spelades in på Långholmen där fångvaktare stod längs väggarna för att dämpa akustik...

– Nej nej... inspelningen gjordes inte alls där utan i Metronomes studio, säger "Masen" Eliasson och slänger en seglivad myt i papperskorgen.

Att Cornelis Vreeswijk skulle ha medverkat på skivan avfärdas lika bestämt, även om han fanns med som textförfattare på flera av låtarna. Däremot stämmer det att den amerikanske musikern Tom Paley spelade banjo på skivan.

Gruppen Jailbird Singers såg dagens ljus 1964. Deras speciella sound med stämsång gick hem i stugorna även om deras speciella bakgrund också bidrog till uppmärksamheten. På skivan fanns bland annat gruppens version av Jungman Jansson med som utfyllnad. Just den sången blev inröstad på Svensktoppen.

– Jag minns att Tony skrek rakt ut, inte av glädje utan av förvåning. "Har svenskarna blivit helt omusikaliska?" var hans kommentar.

Sommaren 1964 var alla på fri fot. Det planerades en omfattande turné med spelningar, inte minst i folkparkerna. Men det blev bara ett fåtal eftersom sångaren Tony Granqvist drabbats av cancer och blev allt sämre.

– Jag beundrar honom fortfarande för att han orkade ställa upp, säger "Masen" Eliasson.

Turnén inleddes på Gröna Lund och bland de spelningar som sedan blev av fanns den i Grängesbergs Folkets Park. "Masen" minns att Pekka Langer var med som konferencier och att sångerskan Sonja Stjernquist medverkade.

Men i och med Tony Granqvists sjukdom nådde den korta sagan om Jailbird Singers snabbt sitt slut. Han avled veckan efter att När björkarna susa kommit med på Svensktoppen och blev kvar i fem månader.

Efterspelet blev också tragiskt. Innan Tonys bortgång kom gruppen överens om att intäkterna från lp:n skulle tillfalla Tonys då ofödda dotter. Efter hans död blev flickan adopterad av en strängt religiös familj.

– Inte fick hon några pengar. De var upp till Anders Burman på Metronome och skrek att "de skulle minsann inte ha några tjyvpengar", berättar "Masen" Eliasson.

Pengarna spärrades på ett konto och om detta påstås "Masen" ha sagt att "de enda ärliga pengar jag tjänat i mitt liv blev stulna". Ytterligare en myt?

– Nja, lite överdrivet kanske. Nog har jag haft några riktiga jobb också...

Till exempel drog han senare i gång gruppen Jailbirds där en ung mas vid namn Peter Carlsson gjorde sina första spelningar.

Cirkeln slöts på ett märkligt sätt när Peter Carlsson fick ta emot Cornelispriset 2013. Priset delas till minne av Cornelis Vreeswijk vars texter var med på Jailbird Singers enda lp där "Masen" Eliassons basröst var en bärande stämma sommaren då björkarna susade extra vackert.

Mer läsning