Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyssna på Eric Schüldt

”Jag brukar tänka att musiken härstammar från en värld som på något sätt gått förlorad. På så sätt tror jag verkligen att det finns en källa ur vilken musiken, poesin och konsten strömmar. Men källan är svåråtkomlig, och visar sig nog bara för oss i korta glimtar.”

Annons

Så säger Eric Schüldt i ett samtal med Guido Zeccola, publicerat i Tidningen Kulturen. Schüldts lite romantiska hållning och syn på musiken som en mystisk/gudomlig källa får mig att tänka på ordet musiks ursprung i grekiskans mousike – som syftar på muserna: i den antika mytologin en grupp gudinnor som beskyddade tonkonst, diktning, dans och andra konstnärliga uttryck.
Eric Schüldt fortsätter i intervjun: ”Det jag tycker mig ha funnit i musiken, men som jag inte vill göra till norm eller idé för någon annan än mig själv, tycker jag ändå bäst beskrivs med ordet helighet. Det är ett stort ord, men inget annat beskriver bättre den stämning som musiken kan försätta mig i. En känsla av nåd.”

Ända sedan radiodebuten 2006 med programmet Riktig musik har jag fascinerats av denne allvarsamme, personlige programledare. Inte minst av hans röst, och av hans förmåga till närvaro, och att få människor att öppna sig. Och hans mod att kompromisslöst, ogarderat bjuda på sig själv. Radiosamtalen har ofta varit fantastiska (exempelvis i radioserie Livet och döden).
Att älska klassisk musik står inte i motsättning till att älska popmusik. Eric Schüldt har arbetat som discjockey på innestället Spy bar – där han kunde bryta technodunket med musik av den estniske kompositören Arvo Pärt…
År 2007 vann Schüldt det prestigefyllda Prix Italia för sina musikprogram – och året efter valdes han vid svenska Radiodagen till Årets nykomling, med motiveringen att han presenterar en modig blandning av klassisk musik och samtida pop.
Trots ambitionen att blanda nytt och gammalt har denne snart 35-årige radioman – likt en yngre upplaga av Horace Engdahl – uttryckt oro för högkulturens undergång.

Och apropå det romantiska: i intervjun i Tidningen Kulturen berättar han att Arvo Pärts Für Alina gav honom en känsla av komma i kontakt med en värld bortom världen. Jag tror verkligen på konstnären som en gränsvarelse vars konstnärlighet utgörs av en förmåga att på ett instinktivt sätt komma i kontakt med en annan värld.
Upplevelsen kom att bli avgörande: den blev, säger han, startskottet för ett sökande som sedan till viss del även har kommit att bli mitt yrke.

Björn Gustavsson