Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Malin Ragnegårds krönika: Låt oss bli förbannade tillsammans!

Annons

De som har det bra ställt i vårt samhälle har under flera år fått det ännu bättre. Skattelättnader, avdrag och bidrag. Det ska nämligen löna sig att utbilda sig och jobba hårt. Den som anstränger sig ska bli belönad.

Nu senast när värnskatten togs bort så skulle det betala sig själv, för alla de som tjänar över 61 000 kronor i månaden och som nu kommer att tjäna ännu mer, kommer att vilja jobba ännu mer.

Den som kritiserar är missunnsam.

Det är här, exakt här som olika synsätt och värderingar splittrar oss. Den som har mycket bör få mer för det är den värd. Samma personer är det som säger att undersköterskor och barnskötare får skylla sig själva. Vill de ha högre lön och bättre arbetsvillkor så borde de valt ett annat yrke.

Vill vi förändra, vända upp och ner på det som är så jäkla fel – då måste vi börja bli förbannade tillsammans.

Få är de politiker som vågar utmana de normer som måste förändras. Att vården och omsorgen om det allra viktigaste och dyrbaraste vi har i livet måste värderas otroligt mycket högre än vad det gör idag.

För när välfärdsarbetaren utbildar sig, jobbar hårt och anstränger sig så kommer det ingen belöning. Den uteblir. Istället får den som gör sitt allra yttersta, som springer fortare när det är besparingstider och som jobbar för två när det fattas folk förslitningsskador och stressrelaterade sjukdomar.

En lång utbildning eller en kortare säger absolut ingenting om ditt värde! Ingenting om vem du är eller vad du kan prestera.

Få är de politiker som vågar utmana de normer som måste förändras. Att vården och omsorgen om det allra viktigaste och dyrbaraste vi har i livet måste värderas otroligt mycket högre än vad det gör idag.

För om du säger det och menar det, så är du också beredd att agera för en förändring med konkreta reformer och åtgärder. Där kommer problemet. Ingen törs. Ingen vill. Ingen gör.

Så vi fortsätter som vi alltid har gjort. Samtidigt som vi suckar över det orimliga i att en undersköterska efter ett helt yrkesliv blir en fattig utsliten pensionär, medan direktören eller entreprenören tjänar miljoner i årsinkomst.

Ojämlikheten har ökat i Sverige och säger vi inte stopp och tar en annan riktning så kommer det att fortsätta så.

De flesta säger sig vilja ha en bra välfärd men väldigt få är beredda att betala för den. Att gå från läpparnas bekännelse till att faktiskt genomföra de konkreta reformer som krävs.

Motståndet är massivt så vi måste enas. När Svenskt näringsliv säger att medlemmarna i Kommunal endast ska bry sig om vad de själva får ut i lön och inte vad andra tjänar, så är det ett stort hån.

För det kan endast den säga som inte behöver bry sig om klassklyftor, ojämlikhet och orättvisor.

För oss som vet hur det känns att inte får ihop ekonomin i slutet av månaden, vi som har gått med den ständiga oron i magen och det alltid dåliga samvetet gnagande – för oss är det på riktigt.

Låt oss bli förbannade tillsammans! Det är vår tid nu. Jämlikhetens och anständighetens tid.

Malin Ragnegård

Avdelningsordförande

Kommunal Bergslagen