Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Raihle: "Inga cyklister på våra gator"

Det är härligt att åka bil på våren! Man slipper vara rädd för möten med plogbilar som tar upp halva vägen och får en att tro att slutet är nära varje gång, man slipper sladda i kurvor och framförallt slipper man skrapa rutorna. Det är härligt!

Därför var jag väldigt glad när jag åkte hem från jobbet här om dagen och solen värmde försiktigt och högtalarna spelade Visa vid vindens ängar oförsiktigt. Jag satt inte i samma bil som Bo Kaspers Orkester men det gick alldeles utmärkt när jag susade förbi åkrar och träd utan några som helst hinder i vägen. Rådjuren stod snällt och åt vad nu rådjur äter.

En färgglad ålderskrisande karavan av medelålders män rullade fram på sina alltför dyra cyklar

Två tranor vandrade i gräset med en gångstil och hållning som påminde om östermalmstanter som vandrar runt på NK. Tänka sig, jag var plötsligt en man i harmoni! Jag hade inte varit arg på hela dagen och kände mig plötsligt lycklig!

Tills mina ögon plötsligt skymtade någonting längre fram.

Jag förstod vad det var redan innan ögonen ställt in skärpan och skymtat konturerna och verkligheten kom ikapp mig. Det är härligt att åka bil på våren, tills man stöter på patrull. Och stöta på patrull, det gjorde jag.

Längs den smala vägen hem såg jag dem. En färgglad ålderskrisande karavan av medelålders män som rullade fram på sina alltför dyra cyklar iförda hjälmar och solglasögon som passar bättre in i en usel science fiction-film än på våra vägar. Där låg de, bredare på vägen än mammor med barnvagn som går i grupp, och trampade för glatta livet. Någon kastade en snabb blick bakåt, kanon tänkte jag, nu kanske de lägger sig i ett smalare led och låter mig köra förbi så enkelt som möjligt. Där misstog jag mig och kom genast ihåg läxan jag lärde mig för många år sedan: Man ska aldrig underskatta cyklisters förmåga att ställa till det så mycket som möjligt för så många som möjligt i så många situationer som möjligt.

Vill du hem från jobbet? Bra, då cyklar vi framför dig. Har du bråttom för att hämta på dagis? Bra, vi kan förstöra det också! Jaså, du har någonting viktigare för dig än att cykla runt dagarna i ända? Synd för dig, vi har för mycket pengar och för mycket fritid så vi köper cyklar som kostar mer än din bil och kör längre träningspass än vad du har arbetsdagar för sådana är vi!

Varför cyklar de ens? Är det för att trampa bort ångesten? Då kan ni väl i alla fall agera som vettiga människor. Gå på fotboll och skrik av er på domare och spelare som är långt mycket skickligare än vad ni själva någonsin kommer att bli. Det är bra för själen.

Eller så gör ni inte det. Bara ni håller er själva och era förbannade cyklar borta från vägarna är jag nöjd. Och om ni tvunget måste cykla så kan ni väl åtminstone försöka att ta upp lite mindre än halva vägen. Klarar ni av det tror ni?

Marcus Raihle

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips