Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marknadslösning ger orättvisor

Först kom en aktör och ville dra fiber till huset och sedan kom två till svansade bakefter. Det är så när man bor i ett tillräckligt tättbefolkat område. Då är man intressant för marknadens aktörer, men utanför tätorterna är de kommersiella aktörerna inte intresserade att dra fiber till ett för folk överkomligt pris.

Brev till ledarsidan: Orättvisa gällande vägar rättfärdigar inte orättvisa för bredband

Då kommer munviga försäljare och pratar för varan och får man misstänka sin provision. Bra pris erbjuder man, fast bara till ett visst datum. Hoppa på nu eller betala mer, är budskapet och någon hoppar på för att nästa vecka få besök av någon som har ett ännu bättre erbjudande. Just då alltså och bara om du skriver på nu.

Från statligt håll talas om att alla ska ha tillgång till bredband. Det är tydligen den paroll som nu gäller och staten måste anslå miljoner för att fiber ska dras i den glesbygd där kommersiella aktörer inte finner det lönsamt att bygga fibernät. Där måste också byalag bildas och pengar sökas och får man inte ihop ett tillräckligt stort gäng som vill ha bredband så blir det inget.

Vi backar tillbaka till telefonmonopolets tid. En gång i tiden var det Televerkets ansvar att dra telefonledningar till alla fastboende. Då fick alla sin telefonanslutning för samma pris. Telefonnätet var en del av den gemensamma infrastrukturen.

Sedan blev det avreglering. Marknaden skulle få sköta telefonin. Mobiltelefonin växte och där började det. Marknaden var inte särskilt intresserad av att bygga mobilmaster i glesbygd och än är mobiltäckningen inte hundraprocentig i Sverige. Inte ens där den fasta telefonin tagits bort är mobiltäckningen alltid tillfredsställande.

Nu är det bredband genom fiber som gäller. Hade telefonmonopolet funnits kvar så hade säkert Televerket fått uppdraget att ordna bredband åt alla. För samma anslutningskostnad.

Det kostar att dra fiber. Från landsbygdsbor ropas det efter statligt stöd, fast man måste ju undra om inte en hel del av dessa också var påhejare av avregleringen och nu är ivriga anhängare till privatiserade marknader, men inte vill betala priset när det drabbar dem själva.

Det vore faktiskt uppfriskande att få höra någon säga att man har full förståelse för att man inte får fiberanslutning för ett rimligt pris.

Alla som bor i ett relativt tätbebyggt område får sin fiber för en kostnad som kan variera ordentligt. Det rör sig tydligen om variationer i storleksordningen 15 000- 30 000 och kanske ännu större och sedan kostar det en del i månaden hos en del aktörer. Utanför tätorter springer kostnaderna lätt iväg till sexsiffriga belopp. Det kan dock påpekas att vill man ha gammaldags kopparkabel till en nybyggd villa så kostar också det en rejäl slant numera.

Bredband och fiber har blivit en del av den allmänna infrastrukturen och ett statligt monopol hade troligen varit rätt väg för att få en utbyggnad i hela landet. Då hade man sluppit att försäljare från olika bolag sprungit runt som illrar för att kapa åt sig kunder.

Då hade det varit samma pris för alla och lika rättvist, som att i princip alla i Sverige har tillgång till vägar utan att det kostar olika mycket beroende på var du bor. Då hade man också sluppit dumheter som att kommunala fibernät enligt lag inte få gå in i grannkommunen.

Lennart Götesson

Brev till ledarsidan: Orättvisa gällande vägar rättfärdigar inte orättvisa för bredband