Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Masar och kullor i förfädernas spår

Vandringen längst Dalkarlsvägen mellan Mora och Stockholm är i full gång. Under dag fyra av tolv kom vandrarna fram till ett soligt Falun.

Det är gassande sol vid Kolgårdsbadet i Falun. Längs grusvägen intill sjön kommer en strid ström av trötta men nöjda vandrare som slår sig ner på gräsmattan i skuggan av träden. De är 112 stycken som startade i Bjursås halv nio på morgonen och nu, klockan ett, är de framme i Falun.

Det är storvandringen längs Dalkarlsvägen som kommit till stan. Längst vägar som på vissa sträckor kan dateras till medeltiden ska de vandra från Mora till Stockholm. Dalkarlsvägen är inte bara en väg utan ett nätverk av vägar och stigar som för över hundra år sedan användes flitigt av arbetare från Dalarna som vandrade till Stockholm för att söka jobb. I modern tid drog vandringarna igång 2001 och sedan 2008 har de anordnats vartannat år.

– Det är så förbannat roligt och socialt, säger Yngve Kjellgren som vandrar för femte gången.

I år vandrar Yngve Källgren med bland andra Eva Tägtsröm som dagen till ära klätt upp sig.

– För några år sedan kom min syster för att möta oss när vi kom fram till Stockholm och hon började gråta när hon såg oss komma, det är så stämningsfullt, säger Eva Tägström.

Årets näst yngsta deltagare är Anna-Karin Jansson, 22 år. Hon började vandringen i Leksand och planerar att gå hela vägen till Stockholm.

– Jag hoppas att jag ska orka hela vägen, säger Anna-Karin Jansson.

Förra året gick Anna-Karin Jansson två etapper av vägen tillsammans med en vän, mer hade de inte tid med då. I år pluggar hon första terminen på förskollärarprogrammet och har tagit sig tid genom att skjuta lite på studierna.

– Det är så meditativt. Man kommer in i sin egen lunk och tappar tidsuppfattningen, säger Anna-Karin Jansson.

Men det är inte enda anledningen till att hon längtat efter att vandra igen. Anna-Karin Jansson tycker också om den historiska aspekten av vandringen.

– Det är häftig att tänka att man går i fädernas fotspår. Vetskapen om att folk har gått här, men inte för att de ville utan för att de var tvungna att skaffa jobb och utan de här moderna skorna vi har. Det får mig att tänka, kan de så kan jag, säger Anna-Karin Jansson.