Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mat och makt: Vi äter vad vi är!

Annons




Vi är vad vi äter och för att spetsa till det: Vi är stressade människor som äter stressade grisar.
De senaste fem, tio åren har den så kallade LCHF-kosten – litet kolhydrater/mycket fett – fått en oerhörd massa anhängare. Tydligen har omkring en fjärdedel av Sveriges befolkning nu prövat på LCHF-kosten. Tyvärr är det begripligt att så många provat denna kostlära. Att vara fet och överviktig är ett stigma i vår kultur och både reklamen eller modevärlden håller sig med nästan anorektiska ideal. Övervikt blir ett klassmärke, ungefär som dåliga tänder.

Under en tid sneglade jag själv med min övervikt på LCHF-kosten, men jag tröttnade snart och insåg att det är bättre att börja motionera och äta varierat. Det enda goda med LCHF-trenden var och är sannolikt att folk blev mer misstänksamma mot alla artificiella lågfettsprodukter och vände sig mot mer naturliga livsmedel. Äkta smör istället för margarin. Bra. Alltid något.

Sedan verkar det faktiskt som om åtskilliga människor verkligen lyckas gå ner i vikt genom att undvika så kallade snabba kolhydrater – i form av pasta, ris eller vitt bröd – och istället äta mer kött och fett i form av grädde eller smör. Det har funnits perioder, när denna mirakelkost varit som mest populär, då det varit svårt att få tag på smör i butikerna! Ett i det närmaste sektliknande beteende bredde ut sig. När jag ibland argumenterat med någon LCHF-fantast har jag mötts av en häpnadsväckande ilska.

Men orsaken till att folk gått ner i vikt med LCHF-kosten är förmodligen att de kunnat undvika den mat som snabbt göder oss: Kaffebröd, godis, läsk, kort sagt hela sockersortimentet. Istället för en godispåse eller en inplastads sockerkaka med glasyr har folk kunnat njuta av en skål jordgubbar med massor av vispgrädde.

Men nu syns alltmer den tydliga och förfärliga baksidan av denna feta mirakelkost. Fem läkare och forskare skrev på torsdagen en debattartikel i Dagens Nyheter där de meddelade att ett tydligt trendbrott i svenska folkets hälsa siktats: Siffrorna för 2013 från Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut visar att antalet kvinnor och män i åldern 35–44 år som drabbas av stroke ökar. Hjärtinfarkt hos unga kvinnor ökar också. De är djupt oroliga. De är rätt säkra på att LCH-kosten bidragit till eländet och de har antagligen rätt när de förordar den medelväg som kallas medelhavsmat.

Samtidigt ger deras analys ett snävt intryck när de förefaller så ointresserade av att sätta in vår matkultur i ett socialt och politiskt sammanhang av ökande klasskillnader, hetsigare arbetsliv och växande livsmedelsindustriella maktstrukturer. Mat och hälsa är i hög grad en fråga om just makt. Makt över det egna livet. Det är ingen slump att en högre tjänsteman lever många år längre än den som befinner sig långt ner på klasstegen.

Vi äter vad vi är. Och matvanor måste därför diskuteras i fler termer än de medicinska.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se