Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats Lodén flyttar från Dalarna

Skulptören och konstnären Mats Lodén från Insjön lämnar Dalarna efter snart 25 år. Han lämnar trakten med visst vemod och grubblar över kulturens och konstens marginalisering i skogslän som Dalarna.

Annons

Flyttlasset kommer att gå till Stockholm. Här finns barn- och barnbarn sedan tidigare. Mats Lodén, född 1951, har ett långt cv som yrkesverksam konstnär och möts ofta med stor respekt inom konstkretsar. Men det är ingen garant för att pengarna alltid räcker till mat och hyra.
Vem har sagt att det fria konstnärsyrket någonsin har varit lätt?
– Det är symtomatiskt för vår tid. Visst, jag är en aktad konstnär men det är inte enklare för det.

Mats Lodén är en man som ofta och gärna diskuterar konst, kultur och samhälle på ett mer filosofiskt och djupare intellektuellt plan än många andra. Hans olika konstprojekt hittar sina utgångspunkter i olika existentiella tankefigurer. Mats Lodén är också ett barn av 60-talet. Han har alltid velat gör konst som skall vara tillgänglig för många oavsett samhällsklass.

Även funktionshindrade människor har varit delaktiga i olika konstnärliga processer, något som främst manifesterades under hans tid som projektledare för konstprojektet Se människan i Leksand. Redan när Mats gick skulpturlinjen på Konstfackskolans aftonskola, 1969-72, tänkte han i mycket stora idéer.
– Men jag kunde inte det nödvändiga hantverket. Det skulle dröja länge innan jag bestämde mig för att axla konstnärsrollen.
Efter Konstfack blev det några år på Bergmans konstgjuteri. Han utbildade sig även till verkstadsmekaniker, byggnads- och träarbetare.
– 1985 ansåg jag mig vara beredd. Jag var ännu ung, stark och hade en oerhörd drivkraft. Jag hade allt att vinna. Dessutom fanns det på den tiden ett lokalt nätverk av kulturmänniskor i Leksand-Insjön som fungerade bra.

Vi sitter och samtalar över varsin kopp kaffe vid caféet hos museet. Den blygrå hösten har fällt ned sin persienn. Faluån ligger stilla. Löven brinner på träden och marken. Mats har nära till både skratt och allvar. Ett samtal med honom vindlar än hit, än dit likt en slalombana.
Efter hand märker jag hans frustration över konstnärens roll i dagens samhälle. Om man inte är beredd att söka sig kommersiella utkomster eller syssla med konst som uteslutande måste säljas som vilken vara som helst på en marknad, hur skall man då överleva?
– Konsten saknar ett sammanhang i dag. Den är ingen naturlig del av samhället längre. Det offentliga har stadigt krympt. Mycket säljs ut till privata intressen. Ingen pratar om gemensamma mål. Många konstnärer i Dalarna har endast individuella utgångspunkter. Andra pratar nedlåtande om den offentliga konsten, säger han.

Mats är medlem i Konst i Dalarna och har deltagit på konstrundorna i Konst runt Siljans-regi. Under några dagar på vårkanten visar ett stort antal konstnärer upp sina ateljéer för en specialintresserad publik.
– Det är en motsägelsefull situation, svårt att visa upp sin ateljé men samtidigt roligt att träffa människor som är intresserade av det man gör. Risken med konst-rundorna är att det blir en allmogevariant där ingen ska sticka ut.

Mats Lodén vill att kulturen och den offentliga konsten på nytt kan bli en naturlig del av samhället och den framtida utvecklingen. Han hade gärna sett en Glesbygdsakademi med forskare och kulturutövare fullt verksamma i lokalsamhället.
– Kulturen står för en viktig kunskap. Vi utbildar årligen hundratals konstnärer i Sverige. De går kostsamma utbildningar för att sedan försöka hanka sig fram via stipendier eller på en ganska så cynisk konstmarknad. Många konstnärer hamnar i särskilda ”stall” med krav på att producera. För många innebär det en dränering av nytänkande och nyskapande. Vi underskattar konsten och konstnärens roll.
Mats Lodén efterlyser först och främst ett samhällsbyggande som sker i nära samarbete med konstnärerna. Nu är det landskapsarkitekterna som tagit över konstnärsrollen. Att fler tog fasta på enprocentsregeln när det gäller nybyggnationer och offentlig konstutsmyckning. Här ställer sig EU:s upphandlingsreglementen sig i vägen. Det är lätt att kringgå för beslutsfattarna.

Vi lämnar caféet, knatar iväg från museet mot Dalateatern. Här står kulturinstitutionerna på rad. Varje organisation för sig.
– Riv alltihop, säger Mats halvt på skämt, halvt på allvar. Vad han menar är att många institutioner blir sig själva nog. Mats Lodén anser att Dalarnas museum borde vara en större samlingspunkt för aktiva konstnärer än vad det är i dag.
– Museet borde öppna upp och våga utmana lite mer. Nu råder en ängslighet i stället. Dalarna skulle behöva en mer offensiv bild av kulturen och mindre av dalahästar och tradition.
Mats Lodén kan se tillbaka på flera stora framgångsrika och gränsöverskridande konstprojekt. Närmast minns vi den stora blå och mobila katedralen som flyttats omkring på olika platser i landet.
– I Uppsala skedde ett fruktbart möte mellan Svenska kyrkan och kommunen. De tog fasta på konsten i kyrkorummet. Jag ville med Katedralen skapa olika konstellationer, spegla samhället och även dess misslyckanden. Konsten uppstår i hålrummen, där är verkligheten.
Nå, vad händer framöver? Mats Lodén hyr ännu verkstaden i Kompressorhuset. Nästa år skall han ha en separatutställning på Edsvikens konsthall.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se